Vanilla Yen

Så.. vad hände egentligen den här sommaren?

Varför har ni inte sett mig på stan, i stockholm, på

skogsfester/festivaler? För att jag gått och blivit kär?

Nej är svaret, det beror på något helt annat.

 

På ett sätt har detta varit min bästa sommar men

samtidigt min absoluta sämsta. Vi kan börja med

det bästa.. eller nä, vi börjar med det jobbiga och

avslutar med det som faktiskt har varit helt underbart.

 

- - -

 

Fan, det är jobbigt och gå in på djupet. Men efter att ha

pluggat heltid som toppstudent med bra betyg i sikte,

och samtidigt haft ett antal olika sidoprojekt, som har tagit

sin tid, orkar inte kroppen mer. Hjärnan kollapsar. Hela

världen kollapsar faktiskt. Då försvinner känslan av att

vilja visa hela världen, att livet är underbart när man

absolut inte känner det. Fasaden spricker.

 

Min fasad nådde till en viss punkt, när det inte gick längre.

Lösningen på mitt problem blev en paus, att stänga in sig,

sluta umgås och vila. Det är i stort sett det enda jag har gjort

denna sommar, vilat, men samtidigt känner jag mig inte utvilad.

2 månader ledigt, men jag känner mig inte utvilad. Dock är jag

på bättringsvägen. Kände det senast idag, men jag är rädd för

att börja skolan igen. Jävligt rädd.

 

"Sluta stressa" säger många människor, absolut man mår

inte bra av stress. Men nu när jag har tänkt efter så har jag

stressat hela mitt liv, hela mitt liv. Därför valde jag att inte

planera in något denna sommar, ingenting alls. Ta dagen

som den kommer. Men det har funnits en gnutta stress med

ändå. Mitt mål nu är att verkligen ta en dag i taget, och att

samtidigt som min hjärna går in i pluggmode inte glömma

bort att ha kul! Gå ut! Göra annat som inte är relaterat till skolan.

Detta måste jag verkligen lära mig.

 

Det är en bit kvar för att kunna säga att jag mår bra, men det

kommer en dag, det vet jag. Det läskiga var att när jag åkte in

till Akuten i augusti fanns det en dödsångest inblandad,

eftersom jag inte riktigt visste var det var för fel så gick tankarna

om allt möjligt, även sjukdomar som man kan dö av. Det var

jobbigt att inte se en fortsatt framtid, men idag gör jag det. Jag

ser att livet kommer att bli bättre, bara jag drar ned mitt tempo,

men jag lovar er, det är svårt efter att alltid ha levt med stress.

 

- - -

 

Och nu till det mest fantastiska som har hänt i mitt liv. Jag har

träffat mannen i mitt liv. Det känns på ett sätt läskigt att säga så,

men min magkänsla talar till mig. Jag har aldrig tidigare varit så

säker som nu, att det ska vara vi. Det tog inte många dagar innan

vi blev ett par, och det är väldigt ovanligt för att vara mig. Det är

mycket annat som jag har gjort med denna man, som jag absolut

inte brukar göra.

 

Han låter mig verkligen få leva ut, visa min kärlek till honom, ta bilder

på honom. Han vill göra saker med mig, vi knäppar oss tillsammans,

har våra instagram-stunder, ser på varandra. Tillsammans är vi ett team.

Han får mig att skratta, på riktigt. Det gör mig lycklig.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle finna en sådan person, där allt bara

stämmer, jag trodde verkligen inte det! Det kändes som att alla

andra hittade sin rätta partner, sin själsfrände men inte jag. Allt var

bara krångel. I maj när allt var som värst med skolan, gav jag upp

hoppet helt om att någonsin finna en man som skulle förstå och

tycka om mig. Så jag la ned allt, och ett litet tag efter det dök han upp!

Klick-klick.  

 

Vi har inte haft den lättaste starten i vårt förhållande, men känslorna

är så starka vilket gör att vi fortsätter kämpa, tillsammans. Och min

största önskan är att vi fortsätter med det, för jag vill inte förlora honom.

Han är viktig för mig.

 

Och just i skrivande stund sitter jag och räknar ned timmar till att

han kommer hem, men det är först imorgon. Då har vi varit utan

varandra i fem dagar, och det är väldigt länge när man är förälskad.

Den här mannen har allt som jag vill ha hos en man. Det är som om

livet har plockat ihop det bästa, och givit mig det i en man. Thihi. <3

 

- - -

 

Naturen har varit en stor del av min sommar, en plats att kunna

fylla på min energi, en plats där jag bara kunnat vara. Tack moder jord.

 

#Ilovenature 

 

 

     

Jag brukar beskriva mig själv som en karriärsinriktad bohem

vilket är en salig blandning. Folk har förutfattade meningar 

om att jag är en hippie. Jag älskar den bohemiska sidan

men det är min privata sida. När jag arbetar är jag otroligt

fokuserad och målinriktad på att göra det bästa resultatet

ifrån mig. Jag gör alltid mitt bästa och därför kan det ta tid.

 

Jag skriver om mina texter ett flertal gånger innan jag tycker

att meningsuppbyggnaden är bra. Jag älskar text, jag älskar

att skriva men det går inte snabbt. Detta medför att tiden

rinner iväg och jag vet att jag måste lägga mycket tid på mina

texter, jag kan inte bara "skriva ihop något". Jag fungerar inte så.

Tiden är min svaghet, texten är min styrka.

 

Just nu är jag slut, helt jävla slut. Jag har tappat motivation till

att skriva texter och det ska skrivas texter hela jävla tiden. Jag

orkar inte mer. Jag sitter just nu med en text som jag har kämpat

med i två dagar och som inte ger sig. Om ett dygn ska den in och

här sitter jag med ett nedstängt dokument. Jag orkar inte.

 

- - -

 

Det senaste halvåret har varit helt jävla underbart med alla uppdrag

och rekommendationer som jag fått. En fot in i en värld, som för mig

har varit en drömvärld sedan jag var ett litet barn. Underbart! Men det

finns en baksida på myntet också. Det har varit så otroligt mycket jobb

så jag har inte under den senast tiden, månaden, månaderna, hunnit

träffa mina vänner, dra iväg på spontana äventyr, gått ut och druckit

den där ölen utan att känna en stress. Hela tiden är det något som ska

göras, hela tiden. Jag längtar så otroligt mycket till sommaren, MEN

först ska jag jobba en månad, haha. Det ska bli roligt och jag hoppas

att det blir annorlunda när det är det enda jag behöver fokusera på

under en månads tid. Det enda! Förutom mina egna kreativa projekt.

 

Jag har velat gå till gymmet i ett halvår. Det var för ett halvår sedan

det började. Jag har inte hunnit. Jag har suttit med den här jävla

datorn i mitt knä och skrivit, fixat, skrivit eller sökt efter inspiration.

På måndag tänkte jag börja träna igen. Får se hur länge det håller i

sig innan den sista kursen äter upp mig också.

 

Och samtidigt under detta underbara men jobbiga halvår, har mina

inre känslor blivit helt fucked up. Jag har tappat kontrollen och undrar

när det ska kännas bra igen. När jag ska sluta tänka på människor som

har slutat bry sig. Jag tror inte jag har haft tid att reda ut det där och

därför fortsätter frågorna att flyga genom mitt huvud. Jag har inte orkat

ringa för jag har inte tid och bryta ihop.

 

Ja, summan av kardemumman.

 

Jag saknar mina vänner, och det känns som om jag har tappat kontakten

med hälften. Jag saknar att vara i Stockholm att umgås men jag åker

endast dit några timmar vid varje besök. Jag vill strosa runt i solen, utan

att veta vart jag ska gå, äta en glass på kajen eller sitta i parken med en öl.

Jag vill ha sommar. Jag vill ha ledighet. Jag vill ha.. kontroll på läget.

Men just nu har min karriär tagit över mig.

 

(Samtidigt är jag otroligt tacksam och glad över allt som har hänt,

en dag ska jag berätta om vilka upplevelser jag har varit med om.) Godnatt.

 

Ibland vill jag bara andas ut

och berätta för någon över allt som försiggår i mitt liv,

alla tankar som finns i mitt huvud, alla relationer.

Verkligen prata ut och få råd över hur verkligheten ska tacklas.

 

Just nu känner jag ett stort behov av en PAUS.

 

Det är lite för mycket som snurrar just nu,

och jag är rädd för att ytterligare råka ut för en ***.

Om det nu var det som hände. En riktigt obehaglig känsla.  

 

Men istället, söker jag vidare.

Det är nya saker på gång hela tiden, det är nya människor som dyker in i mitt liv,

vilket i sig är helt underbart. Jag älskar när det händer saker, verkligen.

Men alla bollar i luften kanske ramlar till marken snart.

Det har alltid varit såhär, oavsett tid i livet, det är alltid i full gång.

Jag skulle vilja åka på spa, typ i flera dagar. Jag skulle vilja åka på semester,

gärna så länge som möjligt. Jag skulle bara vilja vara, sluta stressa.

Även om jag inte känner av en stress på utsidan, finns det en inre stress som

hela tiden finns där. Bakom min hud.

Och som gör att jag hela tiden glömmer bort att andas ut.

 

Om du upplever något liknande,

kan jag verkligen rekommendera planering- och prioriteringslistor,

det hjälper mig otroligt mycket iallafall.

Att få bocka av med en penna på ett papper är som en belöning.  

Subkultur eller alternativ livsstil, en grupp som har en avvikande kulturell yttring, skild från de kulturella normer och värderingar som råder i det omkringliggande samhället.

 

Ibland hittar jag nya ord som kan hjälpa mig att förklara.

Ge det en chans att försöka få andra att förstå.

Förstå det liv som är fullt med händelser och människor,

på en annan nivå än det som ni ser i samhället varje dag.

 

För väldigt många år sedan hamnade jag på en fest ute

i en mörk skog, tillsammans med min dåvarande pojkvän.

Min syster hade bjudit med mig på fest, jag var bara 15år.

Det tog två år innan jag började skapa min egna vänskapskrets,

men då som singel och nybliven neonfluffare. Sedan dess

har det blivit min värld. Eller en del av min värld. Jag har

lärt känna många människor och idag när jag går på fest är

det fullt med vänner där. Jag älskar det livet. Att känna

mycket människor. Därför fortsätter jag att hitta nya vänner.

Det finns så många underbara själar. Likasinnande.

 

Samtidigt som jag har alla mina vänner inom kretsen, vill jag

med all min kärlek säga att jag känner många underbara

människor utanför också. Jag är tacksam över alla fina vänner,

oavsett kultur, som finns runtomkring mig idag. <3

 

Ibland behöver jag det mentala utbyte som jag får ifrån kulturen,

därav blir det en hel del resor till Stockholm trots att jag flyttade

därifrån med en anledning; att komma bort därifrån. Men samtidigt

har det senaste året gett mig nya kontakter som gett mig positiv

energi. Flytten har dessutom skapat distans.

 

I alla fall är det event väldigt ofta och vissa fester kan jag bara

inte missa. Så jag får väl se hur bra det kommer att gå och spara

pengar det kommande året, genom att åka mindre till Stockholm.

 

Krogen kan vara kul, ibland. Men det är inte där jag hör hemma.

Jag behöver ha roligt. Jag behöver få komma ut på någon konstig plats,

njuta till musiken, höra hur basen ekar i hela skogen och bara dansa.

Umgås och skratta tillsammans med alla knasiga tomtar.

Det är en viktig del av mitt liv.

 

Och träffar jag någon som det blir något djupare med, måste den

personen förstå min värld, för det går inte att förklara den fullt ut.

Är man inte medveten är det svårt att göra en medveten, om man

inte själv går in med inställningen och nyfikenheten att vilja veta

vad det är för värld. En värld där kärlek, musik och dans sammanfogas.

 

 

Behövde varva ner efter en varm dag med många flyttlådor.

Jag är påväg.. igen. Det är bara några få dagar kvar i denna

älskade lägenhet med vackra bruna väggar som känns som

en del av mig. Av den person jag är.

 

Jag ligger i soffan och lyssnar på denna afrikanska chillout

och kommer verkligen i stämning. Framför mig har jag samlat

ihop flera drömfångare som skapar ett nytt vackert mönster,

vilket får mig och tänka på alla fjädrar.. och mitt stjärntecken.

 

Tidigare idag läste jag min bok om mitt stjärntecken vattuman

och det har alltid intresserat mig, även om jag inte har gått in

djupt på det. Idag läste jag hela boken och i början av boken

stod det "Ju mer vi vet om oss själva, desto lättare är det att möta

kärlek från vår omvärld." Ju mer tid som går utav mitt liv, så ser

jag fler och fler tecken på hur allt hör samman. Varför jag dras till

vissa saker, vad de får för betydelse för mig och hur jag kan gå

vidare med mitt liv. Jag börjar på något sätt känna mig hel som person

och det är en underbar känsla av självsäkerhet. Jag börjar lära

känna mig själv, i alla situationer, och självklart har alla sina goda

och mindre goda sidor. Och man kan inte älska alla i sin omvärld.

 

Vattumannen är en individualist som går sin egen väg, vet vad hon

vill och vågar stå för den hon är. Hon behöver också sin frihet, som

är hennes ständiga följeslagare. En symbol för frihet är alla fjädrar

som finns i mitt liv, de är lätta, kan sväva iväg och har en gång i tiden

suttit på ett par vingar som har kunnat segla runt i vinden. Ta dagen

som den kommer och inte riktigt ha någon destination med sitt flygande.

 

Flyga har så länge jag kan minnas varit min högsta dröm, att bara hoppa

ut i luften och ge sig iväg. Det är nog därför att äga en bil är så viktigt

för mig, att få känna den frihetskänslan som en bil faktiskt ger mig. Tills

de har uppfunnit mänskliga vingar. Jag hoppas att jag blir en fågel i mitt

nästa liv, om jag inte redan har varit det innan jag blev människa.

 

Fjädrarna sitter på de vackra drömfångarna i mitt liv, vilket i sin tur

symboliserar att följa sitt hjärta och sina drömmar. Fånga sina drömmar

och uppleva de. Att inte fastna som en ekorre i ett hjul, utan faktiskt se

livet för vad det är. Man vet aldrig hur länge man kommer få vara kvar

som människa på denna jord. Livet är till för att levas och trivs man inte,

får man ta ansvar och förändra det som ger en negativ energi. Ibland är

det långa vägar att gå.. men när väl ljuset visar sig förstår man varför

man gjorde som man gjorde. Man känner lycka och kärlek till livet.

 

Jag är som tidigare skrivet påväg.. igen. Det är dags att lämna denna

lägenhet trots att jag älskar den. Men det är något som gör att jag inte

trivs i denna och samtidigt känns denna lägenhet som ett avslutat

kapitel i mitt liv. Nu väntar det nya, vilket känns i hela mig.

 

Att ta en sommar, vilket är min absoluta favoritårstid, helt ledig har

varit mitt bästa val detta år. Att få känna denna frihet gör mig lycklig.

Jag har träffat så många fina människor denna sommar vilket ger mig

mycket energi. Och jag har en hel månad kvar av min ledighet.  

 

En annan del av vattumannens egenskaper är att hon skapar en mur

omkring sig och låter gärna inte många komma innanför den. Hon

tycker inte om att blotta sig, vilket gör att jag möjligtvis ångrar mig över

detta inlägg. Men inspirationen kom och jag behöver få skriva av mig.

Att leka med ord, har alltid varit en del av min passion i livet. God läsning.

 

 

 

I'm like a bird. I'll only fly away.
I don't know where my soul is.
I don't know where my home is.

 

Var det rätt val och flyga iväg?

Det är min dagliga kvälls-fråga. 

 

Söker fortfarande efter lugn i själen. 

Oh.. Lördagen var en helt fantastisk dag! 

 

 

Bästa dagen på länge.. och kopplade bort allt som hade med skolan att göra.

En hel dag med bara free mind ^_^

 

Vaknade vid sju, full av energi, och började dagen med att snacka med

min kära Emelie som jag inte har pratat med på några månader.

Åh saknar henne.. och förhoppningsvis kommer vi ses inom en snar framtid.

Sen hoppade jag in i duschen och skulle iväg och köpa mina ägg, men kände

att jag ville äta frukost tillsammans med Caisa, så drog hem till henne och hade 

frukostdejt. Nice!! Sen drog vi iväg till loppisen och fyndade :) 

 

  

 

Sen hem en sväng, innan vi gick ner på stan och mötte upp hennes vän Amanda :) 

Drack några öl kl 14 på en lördag och solen sken utanför fönstret, det kändes

nästan som att sitta på en uteservering.. :) 

 

 

Efter det gick vi och fikade på ett av mina favoritcafér här i Eskilstuna. :) 

Och sen blev det hemgång, för att fixa lite i lyan. Men det fick bli uppskjutet till 

söndagen istället och hade en sjukt nice chillkväll istället. Energin började gå ur

och söndagen började närma sig. 

Oh! En helt ledig lördag och solen skiner. 

Är hemma i etuna för en gångsskull på helgen. 

 

Älskar att vakna tidigt och varje dag är min klocka

ställd på 07:10. Älskar att vara vaken på nätterna också

men har försökt få tillbaka vanan att gå upp tidigt på 

morgonen istället. Dagarna blir länge när man kliver

upp vid denna tid. 

 

Ska snart kliva upp och duscha, iväg till ica och köpa

ägg och om någon timme åka iväg till en grym secondhand

som finns här i stan. Har bara vart där en gång men 

det fanns mycket bra och var grymma priser! :D 

Och sen blir det mest chill den här dagen, städa lyan,

kanske fixa lite tradera och skicka iväg några mail. 

 

Wiiie ~ Detta kommer bli en nice chill dag!!! ¤

 

Heeeeej! 

 

Jag har precis läst igenom halva min blogg och 

kände en stor lust att börja blogga igen. Motivationen

kom tillbaka från ingenstans. Det var länge sedan

jag publicerade ett inlägg och jag tror att februari 2o13

är den enda månad som jag inte lyckats få iväg ett

enda inlägg. Det kommer bli ändring på det nu. :) 

 

Vart är jag i livet? 

 

Jag har snart gått ett år på högskolan och det känns

helt sjukt. Snart är det sommarlov och snart måste

jag börja planera sommaren. Det kommer bli nice! 

 

 

Solen är på väg, våren är på väg och snart är sommaren här!!!

Livet som en plugghäst vs Livet som en arbetsnarkoman.

 

Det har nu gått ett halvår sedan jag sa hejdå till mitt långa heltidsarbetsliv. Det var dags att prova något nytt, att lära sig nya grejer och utvecklas. Jag skulle ta mig in i pluggvärlden, som är en helt ny plats för mig. Orden högskola och universitet låter i mina öron, som platser som inte passar mig. Men sedan hittade jag mitt program och kände en otrolig glädje. Ett program med alla de ämnen jag ville läsa, i ett och samma. Den dagen jag fick beskedet att jag kom in, grät jag av glädje och rädsla. Detta var starten på något nytt, ett nytt kapitel i mitt liv.

 

En dröm om att bo en i en liten stad, någongång i mitt liv, kom i uppfyllelse. En dröm som jag trodde jag hade lagt på hyllan, men det hade jag tydligen inte. Efter beskedet gick det snabbt, en månad senare var jag på plats i den nya staden, i den nya lägenheten, med de nya människorna och på den nya skolan. Platsen jag kommer befinna mig på de kommande åren. Alla omkring mig sa att det skulle bli mycket plugg och mycket böcker, och jag är inte ett stort fan av böcker. Jag tycker om att leva, göra, utforska för att lära mig saker. Min livsinställning handlar om att allting löser sig, så jag var inte så oroad över detta, även om jag visste att det skulle komma att ske många förändringar i mitt sätt att leva.  

 

Nu med facit i hand, kunde jag aldrig föreställa mig över hur det faktiskt är. Det är helt sjukt, hur mycket man har att göra hela tiden. Och ibland undrar jag varför högskolan/universitet fungerar på detta sätt? Stressa ihjäl studenterna till max, låta de inte har något liv, för det är en belastning för samhället att plugga. Det tycker väl ändå de blåa smurfarna. Man pluggar för att kunna arbeta, för att kunna försörja näringslivet. Döh.

 

Nu efter ett halvår så ser jag för- och nackdelar med att vara plugghäst eller arbetsnarkoman.

 

Att arbeta är utvecklande, om man inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Man får ofta gratisutbildningar, vilket är bra erfarenheter. Jag trivdes väldigt bra på mitt jobb, därav blev ett år till sex år. Jag fick jobba med det jag ville, även om det inte blev enbart det. Jag tjänade pengar och hade en stabil trygghet. Pengar är trevligt, man kan uppfylla sina drömmar med det. Jag reste, jag reste jävligt mycket. Jag älskar att resa och detta är något som krossar mitt hjärta i dagsläget. Efter att man har jobbat sin arbetsdag, kan man gå hem och lämna jobbet för dagen, vilket jag lärde mig speciellt de senaste åren. Men.. jobbar man 8h/dag blir man trött, och en trött tjej är ingen rolig tjej. Jag hoppas på kortare arbetsdagar helt enkelt, eller ett mer flexibelt arbete som inte är så inramat "8 timmar = heltid!". Jag kände att jag behövde göra någonting nytt, att hoppa ur ekorrhjulet ett tag.. även om jag är inne i det igen, fast på ett helt annat sätt.

 

Att plugga är lärande, men ibland är det svårt och förstå vad man faktiskt lär sig. Jag undrar hur mycket det är man kan ta in i sin hjärna egentligen. Jag ser pluggandet som en frihet, en frihet för mig som människa, dock som en fattig människa. Även om jag alltid har sjukt mycket att göra och tiden knappt räcker till. Jag bestämmer över min tid, vilket är guld värt och det som är mest chockerande med att plugga, är att man knappt vet vad det är för dag. I arbetslivet är det ganska inramat och man vet exakt när det är fredag och helg, men i plugglivet är alla dagar likadana. Man får hänga med sina vänner varje dag, vilket är otroligt roligt. Visst, man väljer inte sin klass, men man väljer sina vänner. Jag har hamnat i en otroligt bra klass med många fina människor i, vilket gör hela studietiden väldigt lyckad. Vi är av många olika personligheter, men det finns en fin sammanhållning och vänskap i klassen. Det har blivit många långa nätter. Det gäller att man planerar sin tid, så att man verkligen får en paus från pluggandet också. Dock går den lediga tiden blixtsnabbt, vilket är den tråkiga delen. Att läsa böcker har blivit vardagsmat och idag förundras jag över mig själv, hur snabbt jag lärt mig läsa. Det gäller att ta del av de väsentliga delarna av all litteratur. Det som kan ge mig något.

 

Man får inte glömma bort att ställa sig frågan - Varför gör jag det här?

 

Jag tycker det är kul att plugga, även om det är riktigt kämpigt vissa dagar. Och just nu vill jag inte sätta min fot i arbetslivet igen, på ett bra tag. Men samhället är uppbyggt på pengar, ptja. Jag ser verkligen framemot att få ta vara på mina kunskaper från studietiden, ute i det verkliga livet om några år. Att få jobba med det, som har legat som en dröm hos mig så länge jag kan minnas. Just nu lever jag i en dröm, som ska uppfylla min andra dröm. Och jag ska lyckas!

 

O du, fånga dina drömmar och upplev de ~ Vi lever bara en gång, tänk på det.

 

Mörker. Jävla mörker. 

Är det du som spökar inom mig? 

 

Senaste tiden har påverkat mig negativt. Mig och mina inre tankar. 

Kritiserar mig själv och allt jag väljer att göra. 

 

Livet omkring känns konstigt. 

 

Jag vill bara få tillbaka den där känslan... igen. 

Den känslan som får mig att leva i energiflödet. 

 

Nu känns mest allt tungt. 

 

Tankar skapas och jag undrar om det är sanningen. 

Jag vet inte vad som är vad just nu..

 

[...] ...stod jag bakom honom, kliade honom på ryggen, han blundade och samtidigt så såg jag stearinljuset som stod framför honom. Den synen, som jag verkligen försökte fotografera in i mitt minne, var en av de vackraste stunderna i mitt liv. Jag vet inte vad som hände, men jag kände mig lycklig och glad över att få stå där. [...]

Idag har det varit en mindre bra dag.

Första delen av dagen var fin, men sen påminde klockan mig om att tiden faktiskt går.

Klockan är min fiende. Jag vill stanna tiden ibland. 

Idag har jag nog känt mig ensam. Jävligt ensam. 

Det är som om gårddagen aldrig funnits. 

 

Inte ens musiken har fått upp mitt humör idag. 

Vissa dagar är down... och idag är en sådan dag. 

Life goes on.. och tiden flyger fort förbi.. 

 

Jag kommer att fortsätta blogga på denna blogg.. 

men har valt att öppna en till.. då denna blogg är en offentlig blogg.. 

Och det stoppar ibland mina fingrar från att skriva.. 

 

Det är dags och börja inse sanningen.. att börja ta tag i de bitar, 

som jag tryckt in längst in i min kropp.. En dag kommer de bubbla upp igen.

 

Jag måste vara förberedd. 

 

~

 

Annars mår jag fint.. livet spelar sin musik för mig.. och jag ler.. ^_^