Vanilla Yen

Jag brukar beskriva mig själv som en karriärsinriktad bohem

vilket är en salig blandning. Folk har förutfattade meningar 

om att jag är en hippie. Jag älskar den bohemiska sidan

men det är min privata sida. När jag arbetar är jag otroligt

fokuserad och målinriktad på att göra det bästa resultatet

ifrån mig. Jag gör alltid mitt bästa och därför kan det ta tid.

 

Jag skriver om mina texter ett flertal gånger innan jag tycker

att meningsuppbyggnaden är bra. Jag älskar text, jag älskar

att skriva men det går inte snabbt. Detta medför att tiden

rinner iväg och jag vet att jag måste lägga mycket tid på mina

texter, jag kan inte bara "skriva ihop något". Jag fungerar inte så.

Tiden är min svaghet, texten är min styrka.

 

Just nu är jag slut, helt jävla slut. Jag har tappat motivation till

att skriva texter och det ska skrivas texter hela jävla tiden. Jag

orkar inte mer. Jag sitter just nu med en text som jag har kämpat

med i två dagar och som inte ger sig. Om ett dygn ska den in och

här sitter jag med ett nedstängt dokument. Jag orkar inte.

 

- - -

 

Det senaste halvåret har varit helt jävla underbart med alla uppdrag

och rekommendationer som jag fått. En fot in i en värld, som för mig

har varit en drömvärld sedan jag var ett litet barn. Underbart! Men det

finns en baksida på myntet också. Det har varit så otroligt mycket jobb

så jag har inte under den senast tiden, månaden, månaderna, hunnit

träffa mina vänner, dra iväg på spontana äventyr, gått ut och druckit

den där ölen utan att känna en stress. Hela tiden är det något som ska

göras, hela tiden. Jag längtar så otroligt mycket till sommaren, MEN

först ska jag jobba en månad, haha. Det ska bli roligt och jag hoppas

att det blir annorlunda när det är det enda jag behöver fokusera på

under en månads tid. Det enda! Förutom mina egna kreativa projekt.

 

Jag har velat gå till gymmet i ett halvår. Det var för ett halvår sedan

det började. Jag har inte hunnit. Jag har suttit med den här jävla

datorn i mitt knä och skrivit, fixat, skrivit eller sökt efter inspiration.

På måndag tänkte jag börja träna igen. Får se hur länge det håller i

sig innan den sista kursen äter upp mig också.

 

Och samtidigt under detta underbara men jobbiga halvår, har mina

inre känslor blivit helt fucked up. Jag har tappat kontrollen och undrar

när det ska kännas bra igen. När jag ska sluta tänka på människor som

har slutat bry sig. Jag tror inte jag har haft tid att reda ut det där och

därför fortsätter frågorna att flyga genom mitt huvud. Jag har inte orkat

ringa för jag har inte tid och bryta ihop.

 

Ja, summan av kardemumman.

 

Jag saknar mina vänner, och det känns som om jag har tappat kontakten

med hälften. Jag saknar att vara i Stockholm att umgås men jag åker

endast dit några timmar vid varje besök. Jag vill strosa runt i solen, utan

att veta vart jag ska gå, äta en glass på kajen eller sitta i parken med en öl.

Jag vill ha sommar. Jag vill ha ledighet. Jag vill ha.. kontroll på läget.

Men just nu har min karriär tagit över mig.

 

(Samtidigt är jag otroligt tacksam och glad över allt som har hänt,

en dag ska jag berätta om vilka upplevelser jag har varit med om.) Godnatt.