Vanilla Yen

En dag då tiden bara står still.
En dag då ingen annan lever.
En dag då jag tänker på livet, eller inte tänker alls.
Utan bara är.
Släpper på spärren som hindrar mig från mycket.
En dag att längta efter,
eller att skapa.

Det jag försöker skapa nu är en känsla av längtan.
Men... det står still.
Jag har nog aldrig tidigare viljat bromsa tiden och
inte låta dagarna rinna iväg, för att lyfta och flyga iväg.
Jag vågar inte känna, tänk om jag blir besviken på mig själv.
Hindrar tankarna istället.
Får se hur det känns när jag väl står där.

Det löser sig yen, det har det alltid gjort.

Mycket jobb nu, mycket utveckling men bakom min spegel står jag mest still eller tar nästan ett steg tillbaka. Längre bort från spegeln, längre bort från verkligheten. Orden ekar i mitt huvud och jag försöker inte störas för mycket av de, men det är inte lätt att simma emot strömmen i den kraftfulla bäcken. Det är jag mot jag. Jag har alltid sett mitt andra jag som en fiende och inte som en vän. Det är mitt första mål nu, att försöka bli vän med varandra. Tack för rådet.

Om två veckor är det dags för semester, men när jag tänker på det känner jag mest ångest över ett stort beslut som jag måste fatta. Allt som var planerat, känns som bortblåst. Även om resan är kvar. Det kommer säkert bli grymt, men då måste jag ha den inställningen också och i dagsläget finns den inte. Ingenting av mina drömmar finns i dagsläget. Det är som om någon tryckte på OFF och stängde av mig. Glädjeartiklarna är slut. Återkom vid nästa leverans.

Det är som ett stort pussel, med bitar från barndomen och tonårsliv och nutid som har flätat sig samman och skapat något sorts mönster för mig. Försöker pussla ihop bitarna med varandra, för att försöka se ett svar på varför jag reagerar som jag gör. Det är mycket som har dykt upp från förr och det är läskigt över hur mycket man har lyckats förtränga i sitt liv.

Ett solsken; till helgen blir det dagsfest.

Fan, jag måste sova. Jobb jobb jobb. Men jag loggade precis in på bilddagboken och såg Nea's bilder från förra helgen. Blev så otroligt glad. Vi hade så grymt kul förra helgen och det bästa är att hon kanske kommer upp nästa helg igen! ¤ Love ¤ Förlåt att jag snodde din bild, men jag har inte laddat in mina än :/



Det är underbart när man hittar nya vänner som det klickar med på en gång. Även fast vi inte har träffat varandra på nästan ett år, så flöt allting på så jävla bra. Vi gick en runda på stan och skrattade och hade så grymt kul åt olika upplevelser. Vi har i stort sett samma smak och det var så kul att vi ville gå in i samma affärer hela tiden. Tillochmed en del tankar var i samma tankebana.

Jag tänker mycket på ett par ord som Nea sa, när vi satt på tunnelbanan..
"Jag tror man träffar olika människor i olika perioder i sitt liv"
Och ju mer jag tänker på det, så tror jag att det stämmer. Men sen finns det ju självklart vissa speciella människor som stannar vid ens hjärta hela livets väg.

Jag vet inte vart min och Nea's vänskap kommer hamna, men just nu känns hon så jävla rätt i mitt liv. Det känns som om det är person jag verkligen skulle vilja lära känna bättre, eftersom vi känns så otroligt lika i just denna period av livet. Hon inspirerar mig och jag tycker om att ha såna människor nära i mitt liv.

Jag hoppas vi ses snart igen, vackra solgudinna. <3

Ibland känns det som om mina uppgifter är slut här och det är dags och gå vidare, men ibland känns det som om jag har en del grejer kvar att utföra innan jag lämnar bort mig. Det jobbiga är att den sistnämnda kommer allt för sällan nu. Vad är meningen med att vara här?

Jag är ju ändå rädd för allting och stänger mer än gärna in mig i mitt egna bo.
När kommer jag själv vilja öppna dörren på riktigt?