Bli kär och betala skatt!

Jag minns mycket väl det första mötet med det nya livet.
En sporthall, i en liten stad, vid namn Eskilstuna.
Kommunsnubben babblade om att han hoppades att
vi skulle bli kära i Eskilstuna så vi kunde stanna kvar och
betala skatt till honom. Det var ett ganska roligt skämt,
dock var det mindre kul när man hörde det andra gången i år.
 
Hela publiken skrattade och jag minns exakt vad jag tänkte.
"Det kommer inte hända mig".
Och efter några veckor eller månader i den nya staden insåg jag
att det verkligen inte skulle hända mig.
Alla killar i den här staden är för svensson, och för små.
Det finns inga män som kommer att förstå mig eller
som jag överhuvudtaget kommer tycka är attraktiva.
Förståelse, intelligens och en stil som attraherar. Nej det finns ingen här.
 
Sen gick det ett år. 3 augusti 2013.
Det var en händelserik dag.
Jag hade precis flyttat till min nya lägenhet, jag och min vän
gick på en gratis kabaré, gick hem och åt tacos och drack,
drog ut i den härliga sommarnatten för att se Petter på scen,
drog sedan på en tråkig efterfest i ett stort cirkustält men
vi stannade där tills de stängde. Sedan skulle vi vidare men
allt i den här staden stänger samtidigt men en annan vän
var på ett hemligt efterfestställe. Vi gick dit, men vakten sa
att det var stängt så då började vi gå in mot staden.
Sedan ringde samma vän och fråga vart vi var och sa att
vi skulle komma dit, hon fick gå ut och röka så vi kunde komma in.
 
Och vilket ställe! Jag hade aldrig sett det förut men det var verkligen
en inredning i min smak. Utomhus möter inomhus.
Vi drack vin. Jag började prata med en man vilket medförde att jag
pratade med djn och sen en musikvideovän till mannen.
Haha, jag sökte jobb mitt i natten med ett vinglas i handen.
Men iallafall. Mannen som jag pratat med först var nice.
 
Det var verkligen mitt ord. Han var nice.
Vi bytte Facebook och resten är en bok.
 
Han är nice. Han förstår mig. Han bryr sig. Han är snäll.
Och jag känner att jag kan lita på honom.
 
Han är fin i mina ögon helt enkelt.
 
Men det är inte alltid en saga är stabil,
men hur kommer denna sluta?
Jag vet det inte. Han vet det inte. Ingen vet.
 
Så frågan är väl, kommer det bli så som kommunsnubben babblade om,
kommer det hända mig trots allt? Kanske inte att jag stannar i staden
och betalar skatt, men kommer jag bli kär i den här staden?
 
Det senaste året, eller egentligen i hela mitt liv,
har jag förstått att livet är fullt med överraskningar.
Jag kan inte räkna ut allt som kommer att hända,
även om det är en av mina egenskaper, enligt mitt trofasta horoskop.
 
Ibland trollar livet med mig och ger mig de bästa överraskningarna!
Så fortsätt skratta, för du vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0