Vanilla Yen

Livet som en plugghäst vs Livet som en arbetsnarkoman.

 

Det har nu gått ett halvår sedan jag sa hejdå till mitt långa heltidsarbetsliv. Det var dags att prova något nytt, att lära sig nya grejer och utvecklas. Jag skulle ta mig in i pluggvärlden, som är en helt ny plats för mig. Orden högskola och universitet låter i mina öron, som platser som inte passar mig. Men sedan hittade jag mitt program och kände en otrolig glädje. Ett program med alla de ämnen jag ville läsa, i ett och samma. Den dagen jag fick beskedet att jag kom in, grät jag av glädje och rädsla. Detta var starten på något nytt, ett nytt kapitel i mitt liv.

 

En dröm om att bo en i en liten stad, någongång i mitt liv, kom i uppfyllelse. En dröm som jag trodde jag hade lagt på hyllan, men det hade jag tydligen inte. Efter beskedet gick det snabbt, en månad senare var jag på plats i den nya staden, i den nya lägenheten, med de nya människorna och på den nya skolan. Platsen jag kommer befinna mig på de kommande åren. Alla omkring mig sa att det skulle bli mycket plugg och mycket böcker, och jag är inte ett stort fan av böcker. Jag tycker om att leva, göra, utforska för att lära mig saker. Min livsinställning handlar om att allting löser sig, så jag var inte så oroad över detta, även om jag visste att det skulle komma att ske många förändringar i mitt sätt att leva.  

 

Nu med facit i hand, kunde jag aldrig föreställa mig över hur det faktiskt är. Det är helt sjukt, hur mycket man har att göra hela tiden. Och ibland undrar jag varför högskolan/universitet fungerar på detta sätt? Stressa ihjäl studenterna till max, låta de inte har något liv, för det är en belastning för samhället att plugga. Det tycker väl ändå de blåa smurfarna. Man pluggar för att kunna arbeta, för att kunna försörja näringslivet. Döh.

 

Nu efter ett halvår så ser jag för- och nackdelar med att vara plugghäst eller arbetsnarkoman.

 

Att arbeta är utvecklande, om man inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Man får ofta gratisutbildningar, vilket är bra erfarenheter. Jag trivdes väldigt bra på mitt jobb, därav blev ett år till sex år. Jag fick jobba med det jag ville, även om det inte blev enbart det. Jag tjänade pengar och hade en stabil trygghet. Pengar är trevligt, man kan uppfylla sina drömmar med det. Jag reste, jag reste jävligt mycket. Jag älskar att resa och detta är något som krossar mitt hjärta i dagsläget. Efter att man har jobbat sin arbetsdag, kan man gå hem och lämna jobbet för dagen, vilket jag lärde mig speciellt de senaste åren. Men.. jobbar man 8h/dag blir man trött, och en trött tjej är ingen rolig tjej. Jag hoppas på kortare arbetsdagar helt enkelt, eller ett mer flexibelt arbete som inte är så inramat "8 timmar = heltid!". Jag kände att jag behövde göra någonting nytt, att hoppa ur ekorrhjulet ett tag.. även om jag är inne i det igen, fast på ett helt annat sätt.

 

Att plugga är lärande, men ibland är det svårt och förstå vad man faktiskt lär sig. Jag undrar hur mycket det är man kan ta in i sin hjärna egentligen. Jag ser pluggandet som en frihet, en frihet för mig som människa, dock som en fattig människa. Även om jag alltid har sjukt mycket att göra och tiden knappt räcker till. Jag bestämmer över min tid, vilket är guld värt och det som är mest chockerande med att plugga, är att man knappt vet vad det är för dag. I arbetslivet är det ganska inramat och man vet exakt när det är fredag och helg, men i plugglivet är alla dagar likadana. Man får hänga med sina vänner varje dag, vilket är otroligt roligt. Visst, man väljer inte sin klass, men man väljer sina vänner. Jag har hamnat i en otroligt bra klass med många fina människor i, vilket gör hela studietiden väldigt lyckad. Vi är av många olika personligheter, men det finns en fin sammanhållning och vänskap i klassen. Det har blivit många långa nätter. Det gäller att man planerar sin tid, så att man verkligen får en paus från pluggandet också. Dock går den lediga tiden blixtsnabbt, vilket är den tråkiga delen. Att läsa böcker har blivit vardagsmat och idag förundras jag över mig själv, hur snabbt jag lärt mig läsa. Det gäller att ta del av de väsentliga delarna av all litteratur. Det som kan ge mig något.

 

Man får inte glömma bort att ställa sig frågan - Varför gör jag det här?

 

Jag tycker det är kul att plugga, även om det är riktigt kämpigt vissa dagar. Och just nu vill jag inte sätta min fot i arbetslivet igen, på ett bra tag. Men samhället är uppbyggt på pengar, ptja. Jag ser verkligen framemot att få ta vara på mina kunskaper från studietiden, ute i det verkliga livet om några år. Att få jobba med det, som har legat som en dröm hos mig så länge jag kan minnas. Just nu lever jag i en dröm, som ska uppfylla min andra dröm. Och jag ska lyckas!

 

O du, fånga dina drömmar och upplev de ~ Vi lever bara en gång, tänk på det.