Vardagsliv.

Var på ikea igår och hittade en perfekt möbel som jag var på väg och köpa, men på vägen mot lagret så hittade vi en annan möbel och tankarna började snurra om hur det egentligen skulle se ut. Ingenting blev bestämt, utan åka hem och mäta väggarna var prio. Nu sitter jag här med olika idéer i huvudet och vill mest se en lösning, så jag kan få upp det sista ur flyttkartongerna och börja sätta upp grejer på väggarna, så det känns som mitt hem. Köpa massa gröna växter när alla möbler står på plats. Lääängtar! Inredningen är typ det enda jag tänker på nu för tiden, känns det som. Men det är väl bara att jag vill ha möbler på plats, så jag kan börja med mina personliga saker såsom foton och dylikt.


Annars har jag haft en ganska jobbig vecka, i söndags fick jag något sorts migränanfall (som jag aldrig haft tidigare) och fick tunnelseende i mitt vänstra öga och senare fullt med reflexfärger. Min kropp verkade säga mig något, för jag blev hemma från jobbet halva veckan. Jobbade i torsdags, men på eftermiddagen fick jag sjukt ont i huvudet och kände mig okoncentrerad. Fredagen var ok och idag känns det också ok. Det är fan inte kul när man känner sig helt utslagen och ligger på soffan i fyra dagar och tittar på den tråkiga tvn. Tv är verkligen något som snor människors tid. Jag kollar knappt på tv men på senare tid har det blivit lite mer, men jag förstår verkligen inte hur människor kan låta sin tid rulla iväg med tv. Tänk vad mycket mer livet kan ge än att sitta i soffan och glo. Det finns så otroligt mycket man kan göra, men man måste låta sin fantasi flöda. Åker jag omkring på stan så ser jag massa olika äventyr, men som jag kanske glömmer bort sen när frågan kommer: "Men vad ska vi göra dååå?". Kanske borde skriva ned, för att minnas men sen måste man hitta någon som vill vara lite galen också. Jag längtar verkligen till att vara på resande fot, göra som man vill och njuta av det verkliga livet. Vardagslivet är inte det jag vill få ut av mitt liv, för jag vet att det finns så mycket mer, där ute i världen.

Det har vart en extremt lång vinter och alla solstrålar jag ser nu, får mig att le. Jag köpte mig ett par nya solglasögon i torsdags och körde bil i solen och kände mig lycklig. Men sen igårkväll blev det värsta snöokaoset och nu är det lika grått ute som det vart hela jävla vintern. Kan det inte sluta snöa snart?!! Snart ska jag ut och ta en promenad ner till centrum och köpa frukost och hämta mina böcker från cdon. Jag som knappt läser, har just köpt fyra böcker. Eftersom är jag hemma så mycket nu, så känns det bättre och läsa än att titta på tv. Ska bli kul. O ni, ha en fin helg!

Verklighet och dröm.

Det är måndag, en ny vecka som har börjat med snö utanför fönstret. =/ Jag trodde verkligen inte att det skulle komma nå mer snö nu, utan att solen skulle ta över och det skulle börja bli grönt ute. Idag är jag sjuk också, så hittar inte så mycket kraft alls. Ont i kroppen, ont i huvudet, ont i fingret. Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men på något sätt känns det som om den ändå har jag gett mig något. När ångesten kom över mig, så började jag tänka på varför det blev som det blev och kom fram till ett svar inom mig. Jag berättade det sedan för C och efteråt kändes det mycket bättre och vi hade en mysig söndag, med att bara ligga i soffan och ta hemkörning på pizza. Fysiskt så mådde vi väl inte så bra, speciellt inte när jag bara fick tunnelseende och började se reflexfärger i mitt vänstra öga. Läskigt.

Trots min eventuella feber i lördags, så drog jag iväg på fest. Men jag vet inte, det känns inte som samma grej för mig längre. Jag tror det handlar mycket om vad som händer inom mig, med känslor och tankar. Sen saknade jag "mina" vänner, de som jag alltid har festat tillsammans med. Vart är ni? Det är snart 9 år sen min syster tog med mig till min första fest, ute i skogen i slagsta, så jag har ju lärt känna en hel del folk under åren. Mycket äventyr med fina människor. Men det känns som om det är olika perioder med olika människor. Så får se om det blir Technostate i helgen eller inte.

Här är lite bilder från i lördags iallafall.











Inatt drömde jag två mardrömmar, något som jag aldrig brukar göra. Så vaknade upp helt skräckslagen. I första drömmen var jag jagad eller efterlyst att en organisation, samma som var i Beck-filmen igårkväll. I min andra dröm var jag ännu räddare än i den första. Någon hade gjort en anmälan mot A, som jag på något sett styrkade fastän det inte var jag som hade anmält. Dagen efter så kom hans pappa med en pistol/ett hagelgevär i handen och skulle döda mig. Jag sprang omkring och gömde mig bakom bilar och helt plötsligt dök det upp en kille, som skulle hjälpa mig att gömma mig för den galna pappan. Vi sprang ner mot skolan, för vi tänkte att där skulle han nog inte leta. Jag gömde mig bakom någon halvdörr och den snälla killen vaktade utanför. Jag var skräckslagen, då pappan verkligen hade riktat vapnet mot mig och kunde ha tryckt av vilken sekund som helst, men jag hann undan. Medans jag satt där bakom dörren, så försökte killen ringa 112 men det var upptaget och när jag försökte så hörde inte personen i telefonen vad jag sa. Efter ett tag blev den snälla killen konstig mot mig, då han ville ha något i utbyte för han hjälpte mig. Jag sprang in mot skolan för att försöka få tag i någon sorts hjälp av lärarna där. A satt i häktet och den galna pappan hade fått information om vem det var som hade anmält hans son. Inget namn men mer en beskrivning av personen och A hade tyckt att det stämde bäst överrens med mig. Men det var inte jag som hade anmält honom! Någon dag innan när jag hade bekräftat anmälan eller vad jag nu gjorde, så hade jag någon anledning till varför jag gjorde det och det jobbiga var att nu efter skottdramat så kunde jag verkligen inte minnas varför jag skulle vilja anmäla honom. Jag försökte verkligen minnas, men det gick verkligen inte. Jag tror det var efter det som jag vaknade upp 1 minut innan min väckarklocka ringde och var helt skräckslagen. Mörkt i rummet och förvirrad av verklighet och dröm. Rädd.

Kraften finns inom mig.

Just nu har jag en behaglig känsla i kroppen och det gör mig lite glad. Jag känner att kraften finns där inom mig och att något är på väg att hända snart, med mig och mina känslor. Jag har börjat få tillbaka kraften och se människor och hjälpa de på sin väg i livet. Häromdagen kom jag underfund med att jag kanske skulle vilja jobba med att inspirera människor att följa sitt hjärta och sin egen väg genom livet. Livet är för kort, för att gå runt och må dåligt över ett tråkigt åtta-till-fem jobb, när det finns en hel värld därute. Våga öppna din dörr och se vad världen kan ge dig. Jag har fått för mig att väldigt många människor är rädda och snurrar runt i sin vardagscirkel, utan att tänka speciellt mycket på det.

Jag minns att när kraften var som starkast i mig, för något år sen, så frågade jag alltid människor som jag träffade vad de hade för mål med sitt liv, för tillfället. Det är ganska intressant och få höra folks livshistorier och vad som står framför de, den kommande tiden. Och detta för att få ett bredare perspektiv på hur människan fungerar. Beteendevetenskap är också ett väldigt intressant ämne. Det känns som om det finns så otroligt mycket man kan plugga, det gäller bara och hitta det och veta vad man ska använda sin kunskap till.

Jag har börjat planera för några små äventyr och undra om det är de som fått mig och känna denna sköna känsla, som känns i hela min kropp just nu. Imorgon ska jag gå på fest, för första gången på väldigt länge, och det känns bra vilket det inte gjort tidigare. Det kommer bli kul och komma ut lite, tillsammans med C. Vi hade en fin kväll ikväll också, med middag och lite vin. Har man inte druckit på länge, så blir man lite småfull ganska fort. Vi deckade i några timmar. När vi vaknade upp igen, kunde jag inte somna om, så här sitter jag. Men det känns bra, ensam tid med musik i mörkret.

Nästa helg blir det fest igen och då ska Madde följa med, vilket hon lovade när vi var i thailand för ETT år sen. Det kommer bli jättekul och jag hoppas verkligen att Angelica också följer med. I love you, guys. Tiden har gått sjukt fort, för ett år sen var vi på kho phangan. JAG VILL TILLBAKA!!!

Den bästa festen i mitt liv. <3

För någon timme sen hittade jag en resebyrå som kommer kunna hjälpa oss med öppen flygbiljett hem, och massa andra bra saker man måste tänka på. Känns bra att det är på gång nu, även om pengarna känns långt borta. Men jag ska fan lyckas, jag ska iväg på min jävla resa! Det är ju lite jobbigt nu när jag vill köpa saker till lägenheten också, men jag får försöka hitta någon balans i ekonomin, heh. Det känns så otroligt bra med lägenheten, mitt förstahandskontrakt! En stor tyngd är borta och nu har jag en stabil bostad, som jag kan bo i hur länge som helst. Nu i efterhand känns det verkligen som det var en ren slump att jag faktiskt fick denna fina bostad. Tänk om visningen inte hade vart klockan 10 på morgonen, tänk om hyresvärden inte hade haft som krav att man måste gå på visningen, tänk om jag inte hade ringt och tjatat, tänk om hon/han framför mig hade ändrat tillbaka till sitt 'ja'. Oooooooh vad jag är glad för den blev MIN!!!

Jag är glad inatt, va konstigt det känns. Hehe.

Deep dive corp, en dag som denna.

Deep Dive Corp är underbar musik, speciellt albumet Freestyle Floating. Att gå runt på jobbet på morgonen, eller på stan, med denna musik i öronen får mig att bli lugn bland människor. Musik är det bästa jag vet och att kunna stänga av sig från omvärlden och få vara i sin egen värld för en stund, är en underbar känsla. Har man hörlurar från sony ericsson, så hör man verkligen detaljerna i låtarna på ett helt annat sätt än att spela det högt härhemma på de stora högtalarna. Även om det är nice på sitt sätt. Ibland när jag sitter på tunnelbanan och lyssnar på någon låt, så får jag oftast en ny upplevelse av låten, bara för att jag just hör alla detaljer. Jag älskar tex musik med trummor, det är så kraftfullt.

Tänk om alla skulle lyssna på tex Deep dive corp - Daydreaming.mp3, fan vilket lugn det skulle vara i folks huvuden då. Ok, alla har väl inte samma musiksmak, men en sån avslappnad låt.  Deep dive corp - Eagle.mp3 är också en underbar låt, på ett annat sätt. Det är så underbart och hitta musik som man verkligen fastnar för, som jag egentligen inte har en aning om hur jag fått tag på. Sökt på något, som lett till något annat.

Det är inte många saker jag känner glädje för just nu, men jag försöker hitta de små sakerna som ändå ger mig något och försöker leva på den känslan så länge det går. Jag satt i veckan nu och pratade med angelica angående detta år och sommaren, som förhoppningvis kommer snart. Det är dags och bestämma semester, vilket alltid känns så svårt när det fortfarande ligger snö ute på marken. Var det inte jul nyss? Vi ska iallafall åka till portugal i sommar, på freedom festival och av en slump så gick vi båda in på hemsidan för festivalen utan att den andra visste om det, och för första gången på länge så kände vi båda två någon sorts glädje, över något att längta till. Och att det faktiskt inte är allt för långt bort. Har det redan gått tre månader av detta året, så kommer nog fyra månader till gå ganska fort, hehe.

Jag längtar till våren nu, eller det jag längtar mest till är min stora kraft i livet, Solen. Att kunna vara ute o träffa vänner utan att frysa hela tiden, att kunna vara spontan och le med solen i ansiktet. ¤ ¤ ¤

Idag lämnade jag ifrån mig nycklarna till min gamla lägenhet, och det känns väldigt bra faktiskt. :]
Här är några bilder från sista gången jag var där, igår.



Efter att jag hade lämnat nycklarna, åkte jag in till stan och gick omkring i den kalla staden i några timmar innan jag mötte upp Madde. Vi skulle kika på glasögon till henne, vilket gick väldigt bra. =)

I love you.



Förlåt

Jag känner inte igen mig själv längre. Jag kan inte tygla mina känslor.
Jag vet inte om det är hormonerna från p-plåstret som påverkar,
eller om jag håller på att bli sjuk. Av en slump kom vårdguiden idag
och sen såg jag reklam på internet också, där det stod "Varför blir hon så arg?".
Jag klickade vidare till vårdguidens hemsida och sökte på ordet arg.
Fick upp en sida om Borderline personlighetsstörning och kände igen mig i
många punkter. Men frågan är om jag vågar söka en läkare, för att få en diagnos.
På ett sätt känns det som om det är dags nu, då jag håller på och förlora en
person som ligger mig närmast i hjärtat. Jag vill inte förlora dig och vill verkligen
sluta med mina utbrott. Men jag vet inte hur... Jag tycker om dig så mycket och
ser mycket planer tillsammans med dig. Om jag hade pengar skulle jag bjuda
dig på en resa, bara du och jag, i något fint land. Jag hoppas...

Hela den här dagen har blivit fel och jag mår så dåligt över det. Förlåt.

-

Borderline symtom,
* Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
* Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
* Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
* Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
* I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
* I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
* Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
* Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
* Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.

RSS 2.0