Verklighet och dröm.
Det är måndag, en ny vecka som har börjat med snö utanför fönstret. =/ Jag trodde verkligen inte att det skulle komma nå mer snö nu, utan att solen skulle ta över och det skulle börja bli grönt ute. Idag är jag sjuk också, så hittar inte så mycket kraft alls. Ont i kroppen, ont i huvudet, ont i fingret. Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men på något sätt känns det som om den ändå har jag gett mig något. När ångesten kom över mig, så började jag tänka på varför det blev som det blev och kom fram till ett svar inom mig. Jag berättade det sedan för C och efteråt kändes det mycket bättre och vi hade en mysig söndag, med att bara ligga i soffan och ta hemkörning på pizza. Fysiskt så mådde vi väl inte så bra, speciellt inte när jag bara fick tunnelseende och började se reflexfärger i mitt vänstra öga. Läskigt.
Trots min eventuella feber i lördags, så drog jag iväg på fest. Men jag vet inte, det känns inte som samma grej för mig längre. Jag tror det handlar mycket om vad som händer inom mig, med känslor och tankar. Sen saknade jag "mina" vänner, de som jag alltid har festat tillsammans med. Vart är ni? Det är snart 9 år sen min syster tog med mig till min första fest, ute i skogen i slagsta, så jag har ju lärt känna en hel del folk under åren. Mycket äventyr med fina människor. Men det känns som om det är olika perioder med olika människor. Så får se om det blir Technostate i helgen eller inte.
Inatt drömde jag två mardrömmar, något som jag aldrig brukar göra. Så vaknade upp helt skräckslagen. I första drömmen var jag jagad eller efterlyst att en organisation, samma som var i Beck-filmen igårkväll. I min andra dröm var jag ännu räddare än i den första. Någon hade gjort en anmälan mot A, som jag på något sett styrkade fastän det inte var jag som hade anmält. Dagen efter så kom hans pappa med en pistol/ett hagelgevär i handen och skulle döda mig. Jag sprang omkring och gömde mig bakom bilar och helt plötsligt dök det upp en kille, som skulle hjälpa mig att gömma mig för den galna pappan. Vi sprang ner mot skolan, för vi tänkte att där skulle han nog inte leta. Jag gömde mig bakom någon halvdörr och den snälla killen vaktade utanför. Jag var skräckslagen, då pappan verkligen hade riktat vapnet mot mig och kunde ha tryckt av vilken sekund som helst, men jag hann undan. Medans jag satt där bakom dörren, så försökte killen ringa 112 men det var upptaget och när jag försökte så hörde inte personen i telefonen vad jag sa. Efter ett tag blev den snälla killen konstig mot mig, då han ville ha något i utbyte för han hjälpte mig. Jag sprang in mot skolan för att försöka få tag i någon sorts hjälp av lärarna där. A satt i häktet och den galna pappan hade fått information om vem det var som hade anmält hans son. Inget namn men mer en beskrivning av personen och A hade tyckt att det stämde bäst överrens med mig. Men det var inte jag som hade anmält honom! Någon dag innan när jag hade bekräftat anmälan eller vad jag nu gjorde, så hade jag någon anledning till varför jag gjorde det och det jobbiga var att nu efter skottdramat så kunde jag verkligen inte minnas varför jag skulle vilja anmäla honom. Jag försökte verkligen minnas, men det gick verkligen inte. Jag tror det var efter det som jag vaknade upp 1 minut innan min väckarklocka ringde och var helt skräckslagen. Mörkt i rummet och förvirrad av verklighet och dröm. Rädd.
Trots min eventuella feber i lördags, så drog jag iväg på fest. Men jag vet inte, det känns inte som samma grej för mig längre. Jag tror det handlar mycket om vad som händer inom mig, med känslor och tankar. Sen saknade jag "mina" vänner, de som jag alltid har festat tillsammans med. Vart är ni? Det är snart 9 år sen min syster tog med mig till min första fest, ute i skogen i slagsta, så jag har ju lärt känna en hel del folk under åren. Mycket äventyr med fina människor. Men det känns som om det är olika perioder med olika människor. Så får se om det blir Technostate i helgen eller inte.
Här är lite bilder från i lördags iallafall.
Inatt drömde jag två mardrömmar, något som jag aldrig brukar göra. Så vaknade upp helt skräckslagen. I första drömmen var jag jagad eller efterlyst att en organisation, samma som var i Beck-filmen igårkväll. I min andra dröm var jag ännu räddare än i den första. Någon hade gjort en anmälan mot A, som jag på något sett styrkade fastän det inte var jag som hade anmält. Dagen efter så kom hans pappa med en pistol/ett hagelgevär i handen och skulle döda mig. Jag sprang omkring och gömde mig bakom bilar och helt plötsligt dök det upp en kille, som skulle hjälpa mig att gömma mig för den galna pappan. Vi sprang ner mot skolan, för vi tänkte att där skulle han nog inte leta. Jag gömde mig bakom någon halvdörr och den snälla killen vaktade utanför. Jag var skräckslagen, då pappan verkligen hade riktat vapnet mot mig och kunde ha tryckt av vilken sekund som helst, men jag hann undan. Medans jag satt där bakom dörren, så försökte killen ringa 112 men det var upptaget och när jag försökte så hörde inte personen i telefonen vad jag sa. Efter ett tag blev den snälla killen konstig mot mig, då han ville ha något i utbyte för han hjälpte mig. Jag sprang in mot skolan för att försöka få tag i någon sorts hjälp av lärarna där. A satt i häktet och den galna pappan hade fått information om vem det var som hade anmält hans son. Inget namn men mer en beskrivning av personen och A hade tyckt att det stämde bäst överrens med mig. Men det var inte jag som hade anmält honom! Någon dag innan när jag hade bekräftat anmälan eller vad jag nu gjorde, så hade jag någon anledning till varför jag gjorde det och det jobbiga var att nu efter skottdramat så kunde jag verkligen inte minnas varför jag skulle vilja anmäla honom. Jag försökte verkligen minnas, men det gick verkligen inte. Jag tror det var efter det som jag vaknade upp 1 minut innan min väckarklocka ringde och var helt skräckslagen. Mörkt i rummet och förvirrad av verklighet och dröm. Rädd.
Kommentarer
Postat av: Tjelsi
Hemska mardrömmar, verkligen >_<
Nu får fan våren ta och komma. Jag har frusit tillräckligt!
Ta hand om dig.
Kram
Trackback
