förtrollad av magi
det är magi i mitt liv. magiska händelser sker framför mig och jag blir förtrollad i de situationerna. ett lyckorus strömmar igenom kroppen samtidigt som den börjar skaka. idag hände det igen. ett magiskt ögonblick. mitt pussel börjar hitta sina bitar. en dag kanske jag kommer få ett färdigt pussel som visar vad alla dessa små tecken egentligen talar om för mig. det är någon/något som har börjat trolla med mig och jag gillar det. jag gillar dessa ögonblick eftersom hela min kropp börjar le. jag ser svar på händelser som har hänt tidigare. den röda tråden blir rödare.
i dessa magiska ögonblick känns allt så perfekt.
jag ser chanser, som jag absolut inte får missa.
det är nu eller aldrig.
i dessa magiska ögonblick känns allt så perfekt.
jag ser chanser, som jag absolut inte får missa.
det är nu eller aldrig.
tick tack
det är måndagkväll. eller någon kväll, precis som alla andra. klockan tickar fortare än någonsin, samtidigt som det känns som om ingenting händer. det är samma steg varje dag. jag har aldrig förstått vitsen med en stegräknare, när människor ändå inte vågar ta det stora steget utan räknar sina små vardagssteg. hur klarar ni av det? och det läskiga är att det känns som om jag håller på och trilla dit själv, nu. jag vill inte. jag vill inte fastna i den cirkeln som babylon har byggt upp.
jobba bort dina vardagar. jag behöver stimuleras mer än så. varje dag är en möjlighet till ett nytt äventyr. men det är svårt att få det att gå ihop. då man alltid måste tänka på 'imorgon'. jag försöker leva nu men klockan visar sig överallt. det är blandannat detta som får mig att längta så otroligt mycket till min resa. att stänga av mobilen, slänga bort alla klockor och följa min starkaste kraftkälla; solen. och musiken. det är livet. det är mitt liv. leva, se, lära, uppleva och skratta.
det är egentligen mycket mer jag vill
skriva ikväll, men vet faktiskt inte hur
jag ska uttrycka mig, när jag känner
mig instängd inuti mig själv. godnatt.
jobba bort dina vardagar. jag behöver stimuleras mer än så. varje dag är en möjlighet till ett nytt äventyr. men det är svårt att få det att gå ihop. då man alltid måste tänka på 'imorgon'. jag försöker leva nu men klockan visar sig överallt. det är blandannat detta som får mig att längta så otroligt mycket till min resa. att stänga av mobilen, slänga bort alla klockor och följa min starkaste kraftkälla; solen. och musiken. det är livet. det är mitt liv. leva, se, lära, uppleva och skratta.
i lördags hade jag en rolig kväll tillsammans med fina vänner.
en fest med bra musik och en underbar lokal att dansa i.
tack. =)
en fest med bra musik och en underbar lokal att dansa i.
tack. =)
det är egentligen mycket mer jag vill
skriva ikväll, men vet faktiskt inte hur
jag ska uttrycka mig, när jag känner
mig instängd inuti mig själv. godnatt.
En ensam vandrare
En ensam vandrare stannar ibland. Det är precis det. Jag som alltid levt livet fullt ut, tjugofyra timmar om dygnet, har stannat. Blodet rinner inte lika fort, hjärtat pumpar inte lika mycket blod. Förlamad av livet. Det här är inte jag. Vart är jag? Jag vill ut på äventyr, men personen jag vill göra galna saker med, är borta. Jag var glad att det fanns en människa nära mig som var galen, på ett sätt som fick mig att le. Inspiration, till ett liv. Just nu finns det ingen inspiration. Allt är lika grått, som en skorsten en vintermorgon. Ett liv som jag absolut inte vill leva. Vad är det som händer och vad är det som inte händer. Vart är jag på väg och varför har jag stannat?
Flyga iväg?
Idag är det en dålig dag.
Jag vaknade med känslan av att den här dagen inte skulle bli som jag hade tänkt mig.
Utanför fönstret blåser de gula bladen bort ifrån det stora trädet och det är vad jag skulle vilja göra nu.
Flyga iväg, bort härifrån. Jag vill ut och resa nu. Uppleva, möta och se.
Det enda jag kan se nu är alla bilder jag tagit.
De får mig att minnas vårt möte. Och våra upplevelser tillsammans.
Jag vaknade med känslan av att den här dagen inte skulle bli som jag hade tänkt mig.
Utanför fönstret blåser de gula bladen bort ifrån det stora trädet och det är vad jag skulle vilja göra nu.
Flyga iväg, bort härifrån. Jag vill ut och resa nu. Uppleva, möta och se.
Det enda jag kan se nu är alla bilder jag tagit.
De får mig att minnas vårt möte. Och våra upplevelser tillsammans.
Utfall av känslor
När jag öppnade dörren, förstod jag att mörkret hade tagit över kvällen. Även mig. En promenad på fem minuter och sedan öppnade jag nästa dörr, för att istället omsvepas av musik. Jag älskar att köra bil för musiken och tonerna omringar mig. Jag lyssnade på samma låt hela vägen hem och strängarnas ljud från gitarren och de senaste dagarnas händelser och samtal fick mig att låta tårarna rinna ned för min kind.
Jag tänkte på hur mycket makt och ansvar jag har för mitt egna liv. Hur lätt jag skulle kunna avsluta det, men det är inte det jag vill. Jag vill leva, jag vill se, jag vill uppleva. Undermedvetet har jag länge sökt efter en person som ska göra mig hel, istället för att söka efter mig själv och bli hel. Det är tid för det nu. Bli fokuserad på vad det är som får mig att må bra, vad jag vill göra och vad jag vill få ut av mitt liv. Jag måste nog gå ner i grunden, till varför livet har format mig som det gjort. Det kanske är dags och förlåta vissa händelser som har hänt under livet, som jag tidigare har blockerat. Jag kanske behöver börja där, för att kunna släppa det och gå vidare med ett litet lättare tryck. Jag märker hur jag börjar andas tyngre bara jag börjar tänka på det.
Det är inte ofta jag blir riktigt arg, men efter fredagens händelse nådde jag min gräns till ilska. När jag läser mitt tidigare inlägg ser jag hur arg jag var när jag skrev det. Jag fokuserade på det som fick min bägare att rinna över, trots att det utspelade sig mycket mer under fredagskvällen. Jag är besviken på situationen jag hamnade i.
Jag tänkte på hur mycket makt och ansvar jag har för mitt egna liv. Hur lätt jag skulle kunna avsluta det, men det är inte det jag vill. Jag vill leva, jag vill se, jag vill uppleva. Undermedvetet har jag länge sökt efter en person som ska göra mig hel, istället för att söka efter mig själv och bli hel. Det är tid för det nu. Bli fokuserad på vad det är som får mig att må bra, vad jag vill göra och vad jag vill få ut av mitt liv. Jag måste nog gå ner i grunden, till varför livet har format mig som det gjort. Det kanske är dags och förlåta vissa händelser som har hänt under livet, som jag tidigare har blockerat. Jag kanske behöver börja där, för att kunna släppa det och gå vidare med ett litet lättare tryck. Jag märker hur jag börjar andas tyngre bara jag börjar tänka på det.
¤
Det är inte ofta jag blir riktigt arg, men efter fredagens händelse nådde jag min gräns till ilska. När jag läser mitt tidigare inlägg ser jag hur arg jag var när jag skrev det. Jag fokuserade på det som fick min bägare att rinna över, trots att det utspelade sig mycket mer under fredagskvällen. Jag är besviken på situationen jag hamnade i.
En onödig händelse med många svar
Du är inte värd mina tårar. Det är svårt och det vet du, men jag pendlar mellan att vara arg och att vara ledsen. Det är bättre och vara arg för ditt beteende är inte okej. Jag har börjat se ett mönster över allt du har berättat om ditt liv och allt vi har varit med om tillsammans. Du testar mig så jävla mycket just nu för du håller på att tappa kontrollen om mig.
Jag har ett eget liv och jag har vänner. Jag är stark som person och jag tar inte vilken skit som helst. Vad jag har vart med om tidigare i mitt liv, har gjort mig till den jag är. Jag slåss inte, för jag behöver inte. Jag känner mig inte större och bättre för att slå ned någon. Men jag säger ifrån när det blir för mycket. Jag skriker. Så som jag skrek i telefonen i fredags natt, har jag inte skrikit sen jag blev jagad av en okänd man när jag var 17 år. Du slängde ur dig så jävla mycket skit, vilket jag tog till en början för att du var jävligt förbannad men sen kom det till en gräns när jag inte tog mer. Hot och extremt fula ord.
Du triggade upp dig själv hela kvällen och utfallet kunde egentligen ha kommit på vem som helst. Det blev min vän och du satte mig i en situation som jag inte är värd att hamna i, efter allt jag gått igenom den senaste tiden. Jag mår bra nu, men du försöker få ned mig till noll igen. För att jag ska sakna dig. Kontakta dig. Vilja ha dig. Men jag tänker fan inte sakna dig, för du är en person som hotat en av mina kompisar och kallat en annan hora. Det är inte okej.
Jag har saknat dig så otroligt mycket tidigare och saknad är en känsla som tar så jävla mycket energi av en själv. Jag har äntligen börjat fokusera på mig själv igen och så kommer den här situationen när du vill att jag ska välja en sida. För att du ska se vart du har mig. Hur mycket kontroll du har kvar över mig.
Du vill alltid vara störst och bäst, men hamnar du i situation där jag och mina vänner umgås så är du inte i fokus och du ser allting som hot mot dig själv. Istället för att se att folk faktiskt kan vara trevliga och roliga, så ser du bara på folk med negativa ögon. Om du väljer vilka du ska prata med är du jättesocial och trevlig, men så fort fokus hamnar på någon annan än dig så blir du otrevlig. Blir man bjuden på en shot kan man väl ta det som en snäll grej, istället för att tycka det var för mesig sprit och vilja bräcka med någon annan sprit. För du är ju grymmast? Hela tiden.
Det som hände nu, handlade om så mycket mer vilket jag inte förstod till en början. Jag har börjat se dig på ett helt nytt sätt och fått svar på vad som egentligen händer. Drömbilden har blivit en verklighetsbild. Jag har blivit ganska chockad över vad som har kommit fram. Vad det innerst inne verkligen handlar om.
Det känns som en lättnad, på ett sätt. Jag kommer kunna fortsätta vandra framåt nu. Jag är yennie och jag lever ett liv, som jag vill ska fyllas med äventyr, möten, resor och personlig utveckling. Jag vill leva.
Jag har ett eget liv och jag har vänner. Jag är stark som person och jag tar inte vilken skit som helst. Vad jag har vart med om tidigare i mitt liv, har gjort mig till den jag är. Jag slåss inte, för jag behöver inte. Jag känner mig inte större och bättre för att slå ned någon. Men jag säger ifrån när det blir för mycket. Jag skriker. Så som jag skrek i telefonen i fredags natt, har jag inte skrikit sen jag blev jagad av en okänd man när jag var 17 år. Du slängde ur dig så jävla mycket skit, vilket jag tog till en början för att du var jävligt förbannad men sen kom det till en gräns när jag inte tog mer. Hot och extremt fula ord.
Du triggade upp dig själv hela kvällen och utfallet kunde egentligen ha kommit på vem som helst. Det blev min vän och du satte mig i en situation som jag inte är värd att hamna i, efter allt jag gått igenom den senaste tiden. Jag mår bra nu, men du försöker få ned mig till noll igen. För att jag ska sakna dig. Kontakta dig. Vilja ha dig. Men jag tänker fan inte sakna dig, för du är en person som hotat en av mina kompisar och kallat en annan hora. Det är inte okej.
Jag har saknat dig så otroligt mycket tidigare och saknad är en känsla som tar så jävla mycket energi av en själv. Jag har äntligen börjat fokusera på mig själv igen och så kommer den här situationen när du vill att jag ska välja en sida. För att du ska se vart du har mig. Hur mycket kontroll du har kvar över mig.
Du vill alltid vara störst och bäst, men hamnar du i situation där jag och mina vänner umgås så är du inte i fokus och du ser allting som hot mot dig själv. Istället för att se att folk faktiskt kan vara trevliga och roliga, så ser du bara på folk med negativa ögon. Om du väljer vilka du ska prata med är du jättesocial och trevlig, men så fort fokus hamnar på någon annan än dig så blir du otrevlig. Blir man bjuden på en shot kan man väl ta det som en snäll grej, istället för att tycka det var för mesig sprit och vilja bräcka med någon annan sprit. För du är ju grymmast? Hela tiden.
Det som hände nu, handlade om så mycket mer vilket jag inte förstod till en början. Jag har börjat se dig på ett helt nytt sätt och fått svar på vad som egentligen händer. Drömbilden har blivit en verklighetsbild. Jag har blivit ganska chockad över vad som har kommit fram. Vad det innerst inne verkligen handlar om.
Det känns som en lättnad, på ett sätt. Jag kommer kunna fortsätta vandra framåt nu. Jag är yennie och jag lever ett liv, som jag vill ska fyllas med äventyr, möten, resor och personlig utveckling. Jag vill leva.
¤
Mitt horoskop lördagen den 11 oktober 2008
Kosheen - Let go.mp3
Ego-omvändning
Hur kan du vända allt som hände, så att du tror att allt handlar om Dig? När det i verkligheten knappt handlade om dig överhuvudtaget. Du frågade inte ens mig hur jag mådde. Du frågade ingenting över hur jag kände. Du påpekade bara hur jag ska skulle göra nu. Sluta tänka. Det som hände fick mig och se allt på ett helt nytt sätt och du bara frågade varför jag hade pratat med mina vänner. Jag blir fan förbannad på ditt sätt och du är min vän. Jag har fått en ny bild av dig.
Jag förstår en rädsla, men säg inte till mig vad jag får göra och inte göra.
Jag förstår en rädsla, men säg inte till mig vad jag får göra och inte göra.
Känsla av energi
Jag börjar se mig själv igen och det är en underbar känsla. Det är en lång bit kvar på min väg, men efter fredagens galna äventyr märkte jag att jag har börjat krypa ur min fasad som jag levt i den senaste tiden. Att våga släppa mig ut i den spontana värld jag älskar att leva i. Att våga släppa tankarna och släppa ångesten.
Det är en bra dag idag, helt enkelt. Jag börjar få energi till att leva igen.
Jag fick höra ord om mig själv idag, som förhöjde mitt självförtroende. Tack! :)
- - -
Den senaste veckan har ordet Manipulativ dykt upp vid flera olika tillfällen och händelser. Det finns vissa människor som har fått den egenskapen, och det skrämmer mig. Hur människor kan ta över andras liv och få de att tvivla på sig själv. Jag återkommer nog till detta ämne, en annan dag. Men L, jag tänker på dig och hoppas att du är stark.
Det är en bra dag idag, helt enkelt. Jag börjar få energi till att leva igen.
Jag fick höra ord om mig själv idag, som förhöjde mitt självförtroende. Tack! :)
- - -
Den senaste veckan har ordet Manipulativ dykt upp vid flera olika tillfällen och händelser. Det finns vissa människor som har fått den egenskapen, och det skrämmer mig. Hur människor kan ta över andras liv och få de att tvivla på sig själv. Jag återkommer nog till detta ämne, en annan dag. Men L, jag tänker på dig och hoppas att du är stark.
En magisk resa tillsammans med Angelica
I tisdags kväll kom jag hem ifrån min resa till Milano. En stad som jag inte fall för, men som gav mig så otroligt mycket mer. Min resa var fylld med upplevelser och magi och lyckorus. Allt detta upplevde jag tillsammans med min vackra vän Angelica. Vår vänskap har hamnat på en annan nivå. Att leva med varandra dygnet runt under några dagar skapar öppenhet.
Jag och Angelica träffades första gången på Söderkällaren i maj 2007, genom en gemensam vän. Vi klickade på en gång och pratade och skrattade. Vi träffades en gång till efter några dagar igen, åter igen på söderkällaren. Sen gick tiden och nästa gång vi sågs var den 22 dec, det vill säga ett halvår senare. Av en slump var vi på samma klubb och bestämde oss då för att vi skulle gå på Technostate den 25 dec och att vi skulle ha förfest hemma hos mig. Precis som vi bestämt blev det förfest hemma hos mig på juldagen och sen drog vi till festen i Årsta. Den kvällen/natten förändrade våra liv. På flera olika sätt.
Under januari och februari festade vi varje helg och hade många fina kvällar tillsammans. Vi började prata om sommaren och redan i februari bestämde vi oss för att vi skulle åka till Fullmoon festival tillsammans, som är en festival nere i Tyskland, en vecka i juli. Under mars åkte jag iväg till Thailand tillsammans med min andra vackra vän Madelene. Jag minns hur mycket jag saknade Angelica när jag på stranden hörde vår låt; Infected Mushroom - Becoming Insane. När jag kom hem efter en månad i Thailand, så träffades vi inte lika ofta. Men fortfarande lika goda vänner. När juli månad kom och det var dags att åka iväg till Fullmoon festival var jag väldigt osäker på om jag fortfarande ville åka. Men jag åkte.. och detta är något jag absolut inte ångrar att jag gjorde. Jag och Angelica delade tält och festade tillsammans nätterna igenom och delade många upplevelser.
I slutet av augusti åkte Angelica ner till Milano för att plugga italienska. Jag hade lagt två veckors semester i september och mitt i min kris skulle jag bestämma mig för vad jag skulle göra under min semester. Det lutade åt att jag skulle åka ner till Grekland i två veckor, ensam. Efter att jag känt efter i några dagar, så bestämde jag mig att åka ner till Angelica istället. Italien är egentligen inget land som lockar mig, men jag såg möjligheterna till att se något annat samt att få mycket tid tillsammans med min vän.
Jag är otroligt glad att jag åkte till Milano, för de små upplevelserna vi upplevde tillsammans därnere är något som har gett mig ganska mycket. Ett steg i rätt riktning, mot livet. Kvällen då vi satt på Angelica's favoritställe Mayflower och drack öl och drinkar, så föll så mycket ord på plats. Det var som ett pussel, då alla bitarna fall på plats. Vi började prata om en gemensam dröm, som vi pratat ganska löst om för flera månader sen. Vi fick visuella visioner över hur det kan komma att se ut, lite längre fram.
Dagen efter, det vill säga min sista kväll i Milano, hände det mycket magiska saker. Vi började se den röda tråden tillsammans och fick massa små tecken till en uppenbarelse. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma att förklara den kvällen, för det är bara jag och Angelica som förstår. Magic in Milano. Vi hamnade på en underbar restaurang, av en slump och beställde in pizzor. Musiken som spelades på restaurangen var vår och jag fick upp idé i huvudet, som fortsatte spinna vidare på vår gemensamma dröm. Vi pratade och var helt lyriska och mitt-i-allt kom våra pizzor till bordet, formade som ett Hjärta. Vi kollade på de andra gästernas pizzor och alla andra hade fått vanliga runda pizzor. Den känslan vi kände då, är obeskrivlig. Vi förstod inte varför just Vi hade fått dessa speciella pizzor och hamnade i en chock tillsammans. Promenaden hem från restaurangen var som ett lyckorus av en obeskrivlig lycka. v
Det hände mycket underliga saker under min tid nere i Milano och den sista kvällen gav oss på något sätt svar på allt som hade hänt under veckan. Den röda tråden för vår vänskap började visa sig. Jag är otroligt glad att jag har funnit en vän som Angelica.
Jag älskar dig Angelica.
Jag har länge känt att du är en speciell person.
och nu känns det verkligen som vi funnit varandra på en ny nivå.
M A G I
Jag är otroligt glad för bartenderjobbet i de italienska alperna som dök upp från ingenstans till Dig. Det är Livet som ger dig en stor möjlighet och det är du verkligen värd. Jag kommer sakna dig min vän, men jag vet att vår vänskap inte kommer försvinna även om du kommer bo där under fem månader.
