Vanilla Yen

I tisdags kväll kom jag hem ifrån min resa till Milano. En stad som jag inte fall för, men som gav mig så otroligt mycket mer. Min resa var fylld med upplevelser och magi och lyckorus. Allt detta upplevde jag tillsammans med min vackra vän Angelica. Vår vänskap har hamnat på en annan nivå. Att leva med varandra dygnet runt under några dagar skapar öppenhet.

Jag och Angelica träffades första gången på Söderkällaren i maj 2007, genom en gemensam vän. Vi klickade på en gång och pratade och skrattade. Vi träffades en gång till efter några dagar igen, åter igen på söderkällaren. Sen gick tiden och nästa gång vi sågs var den 22 dec, det vill säga ett halvår senare. Av en slump var vi på samma klubb och bestämde oss då för att vi skulle gå på Technostate den 25 dec och att vi skulle ha förfest hemma hos mig. Precis som vi bestämt blev det förfest hemma hos mig på juldagen och sen drog vi till festen i Årsta. Den kvällen/natten förändrade våra liv. På flera olika sätt.

Under januari och februari festade vi varje helg och hade många fina kvällar tillsammans. Vi började prata om sommaren och redan i februari bestämde vi oss för att vi skulle åka till Fullmoon festival tillsammans, som är en festival nere i Tyskland, en vecka i juli. Under mars åkte jag iväg till Thailand tillsammans med min andra vackra vän Madelene. Jag minns hur mycket jag saknade Angelica när jag på stranden hörde vår låt; Infected Mushroom - Becoming Insane. När jag kom hem efter en månad i Thailand, så träffades vi inte lika ofta. Men fortfarande lika goda vänner. När juli månad kom och det var dags att åka iväg till Fullmoon festival var jag väldigt osäker på om jag fortfarande ville åka. Men jag åkte.. och detta är något jag absolut inte ångrar att jag gjorde. Jag och Angelica delade tält och festade tillsammans nätterna igenom och delade många upplevelser.

I slutet av augusti åkte Angelica ner till Milano för att plugga italienska. Jag hade lagt två veckors semester i september och mitt i min kris skulle jag bestämma mig för vad jag skulle göra under min semester. Det lutade åt att jag skulle åka ner till Grekland i två veckor, ensam. Efter att jag känt efter i några dagar, så bestämde jag mig att åka ner till Angelica istället. Italien är egentligen inget land som lockar mig, men jag såg möjligheterna till att se något annat samt att få mycket tid tillsammans med min vän.

Jag är otroligt glad att jag åkte till Milano, för de små upplevelserna vi upplevde tillsammans därnere är något som har gett mig ganska mycket. Ett steg i rätt riktning, mot livet. Kvällen då vi satt på Angelica's favoritställe Mayflower och drack öl och drinkar, så föll så mycket ord på plats. Det var som ett pussel, då alla bitarna fall på plats. Vi började prata om en gemensam dröm, som vi pratat ganska löst om för flera månader sen. Vi fick visuella visioner över hur det kan komma att se ut, lite längre fram.

Dagen efter, det vill säga min sista kväll i Milano, hände det mycket magiska saker. Vi började se den röda tråden tillsammans och fick massa små tecken till en uppenbarelse. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma att förklara den kvällen, för det är bara jag och Angelica som förstår. Magic in Milano. Vi hamnade på en underbar restaurang, av en slump och beställde in pizzor. Musiken som spelades på restaurangen var vår och jag fick upp idé i huvudet, som fortsatte spinna vidare på vår gemensamma dröm. Vi pratade och var helt lyriska och mitt-i-allt kom våra pizzor till bordet, formade som ett Hjärta. Vi kollade på de andra gästernas pizzor och alla andra hade fått vanliga runda pizzor. Den känslan vi kände då, är obeskrivlig. Vi förstod inte varför just Vi hade fått dessa speciella pizzor och hamnade i en chock tillsammans. Promenaden hem från restaurangen var som ett lyckorus av en obeskrivlig lycka. v