Vanilla Yen

En ensam vandrare stannar ibland. Det är precis det. Jag som alltid levt livet fullt ut, tjugofyra timmar om dygnet, har stannat. Blodet rinner inte lika fort, hjärtat pumpar inte lika mycket blod. Förlamad av livet. Det här är inte jag. Vart är jag? Jag vill ut på äventyr, men personen jag vill göra galna saker med, är borta. Jag var glad att det fanns en människa nära mig som var galen, på ett sätt som fick mig att le. Inspiration, till ett liv. Just nu finns det ingen inspiration. Allt är lika grått, som en skorsten en vintermorgon. Ett liv som jag absolut inte vill leva. Vad är det som händer och vad är det som inte händer. Vart är jag på väg och varför har jag stannat?