Vanilla Yen

Det är söndag, efter en trevlig lördagkväll. 30årsfest för Eira och Ida! Vi somnade vid halvelva imorse och jag vaknade vid två igen och har suttit vaken sedan dess. Jag känner för första gången på mycket länge, lite glädje i mig. Eller kanske är det kraft. En kraft om att jag vill börja kriga. Bli en krigare. Bli en stark yen. För att må bra och trivas.

De senaste veckorna har jag försökt börja tänka ur mitt Egna perspektiv och inte någon annans. Vad vill jag, vad får mig att må bra, vad ska jag göra den närmaste tiden? När jag förra helgen stod på dansgolvet mitt ute i skog, på en väldigt fin arrangerad fest så kände jag; att resa är det JAG vill göra. Det är kul och gå på fester, men jag behöver en paus nu. Jag känner inte samma kärlek för detta längre och känner att en paus vore bra för att hitta kärleken till festerna igen. Att orka vara social. (Det är där jag beundrar er) men jag förstår varför jag blivit så inåtvänd, för jag tappat glöden att festa på det sättet. Jag vill göra lite annat med min tid på helgerna, tex middagar eller åka iväg o träffa fina vänner. Jag hoppas verkligen att jag kommer iväg till Örebro snart. Saknar dig Nea. Och sen ska jag börja planera för min danmarksresa i november, som troligtvis blir av med min fina vän Angelica. Jag ser verkligen framemot det.

När vi kom hem imorse hade vi en mycket fin timme i sängen, innan vi somnade och det är kanske det som får mig att känna mig lite glad idag. Samt att A sa att hon vill följa med till Danmark.. och att jag känner att min tid är här nu, för att börja kriga.

Kanske passande att jag var Indian igår på maskeraden...

PocahontasYen!




Nu ska jag gå och väcka min fina pojkvän, som fortfarande sover...