Vanilla Yen

Jag skulle vilja lära mig av er, hur ni gör, hur ni orkar, hur ni tänker.
Ni är alla mina idoler, över hur ni faktiskt orkar leva och skratta och älska livet.
Hur klarar ni av tankarna, ångesten och förtroendet? Hur? Eller har ni inte alls
lika mycket tankar i ert huvud, som jag. Jag blir tokig på att min hjärna alltid
måste analysera Allt. Hur gör man för att slippa den automatiska spärren?
Hur gör man för att lita på människor, när man tappat förtroendet efter jobbiga
händelser. Jag har så många frågor.

Jag måste fortsätta tro på en förbättring, även fast det inte känns som om det kommer vända.
Det har gått så lång tid, så jag nästan har tappat hoppet. Häromkvällen när jag satt
i köket, så märkte jag att det har blivit mörkare på kvällarna nu, och då kände jag ett lugn.
Jag satt med tända ljus och min laptop och njöt av musiken som spelades i mina hörlurar.
Det var skönt att en bra känsla strömmade igenom min kropp och inte en ond.
Men jag faller fortfarande på en sekund, om jag ser eller hör fel saker. Jag behöver kliva
uppåt och absolut inte falla tillbaka, utan börja bygga en person som faktiskt håller.
Jag vet inte om jag är där, men en dag ska jag fan lyckas. Jag har klarat av mycket,
som gjort mig väldigt stark men detta projekt är nog det jobbigaste jag vart med om.
Att klara av bli ett hållbart jag.

Jag beundrar er.