Vanilla Yen

Man lär sig av sina misstag, heter det.

Varför inser jag då inte mina tidigare misstag och tar hjälp av de istället för att fortsätta strö på de. En kväll i september när det var som mörkast i mitt huvud, kom frågan flera gånger; Vad gör jag för fel? Den dök upp och dök upp och dök upp, och för varje ny mening den kom med så gjorde det bara ondare. Andningen blev tung. Hjärnan flimrade. Då kunde jag inte tänka klart, men tack vare hjälp på vägen så har jag börjat inse vad det är för fel jag gör. Jag ska inte skylla allt på mig själv, men detta grävande är ett sätt att se möjligheter till en förändring på vissa punkter. 

Jag vill ha allting på en gång! Jag vill kunna allting på en gång! Jag orkar inte vänta. Jag hinner inte vänta. När jag körde hem från jobbet idag, kom jag och tänka på mitt körkort. Jag minns att när jag övningskörde med Cissi så tyckte jag att hon var grym och jag fattade inte hur hon kunde köra bilen så lätt. Jag trodde aldrig jag skulle bli så bra på att köra bil som henne. Hon sa flera gånger, det är en vanesak men jag hade svårt att tro på det. Jag ville kunna köra bil på en gång! Men det kunde jag naturligtvis inte, men idag när jag kör är jag en grym bilförare. Kan tänka på flera saker samtidigt och känner mig ofta väldigt lugn i bilen. Det har blivit en vana i mitt liv och nu kan jag det. Att våga låta tiden ha sin gång och inte stressa på allt. Det kommer av sig själv... men jag är väl beroende av att allt ska hända NU.