Vanilla Yen

Det finns en mening som har etsat sig fast i mitt huvud. Som jag stör mig otroligt mycket på. Jag förstår inte varför du sa så och varför jag tog så illa vid mig just vid de fyra orden. Varför de hela tiden dyker upp och irriterar mig. Var du tvungen och svara med ett sådant drygt svar på min fråga. Hur ska jag radera dessa ord som irriterar mig så. Ska jag nästa gång jag träffar dig konfrontera dig och fråga varför du sa som du sa. Men då kommer det nog sluta som vanligt, du pratar på och jag känner mig mest dum i huvudet.

Jag märkte ganska tidigt att du är bra på att prata. I våra mindre diskussioner vann jag inte, som jag brukar göra med min envishet. Det kändes konstigt att komma i ett underläge, något jag inte är van vid. Du är en grym person som är mycket intelektuell. Det har jag vetat sedan tidigare också, då du alltid gett mig goda råd. Nu har vi kommit till en annan nivå och därav våra samtal också. Såsom folk brukar lyssna på mig i vissa anseenden, lyssnar jag på dig. Ibland måste jag säga emot och det är då jag märker hur du pratar och i slutet känner jag mig mest förvirrad av mina egna tankar.

Dagarna är så olika nu, vissa dagar känns det som om jag är på väg tillbaka till livet och vissa dagar känns det som om jag vill försvinna. Ta en paus tills jag känner mig glad igen. Och de irriterande orden försvunnit ur min skalle.