Sommaren 2o14.

Så.. vad hände egentligen den här sommaren?
Varför har ni inte sett mig på stan, i stockholm, på
skogsfester/festivaler? För att jag gått och blivit kär?
Nej är svaret, det beror på något helt annat.
 
På ett sätt har detta varit min bästa sommar men
samtidigt min absoluta sämsta. Vi kan börja med
det bästa.. eller nä, vi börjar med det jobbiga och
avslutar med det som faktiskt har varit helt underbart.
 
- - -
 
Fan, det är jobbigt och gå in på djupet. Men efter att ha
pluggat heltid som toppstudent med bra betyg i sikte,
och samtidigt haft ett antal olika sidoprojekt, som har tagit
sin tid, orkar inte kroppen mer. Hjärnan kollapsar. Hela
världen kollapsar faktiskt. Då försvinner känslan av att
vilja visa hela världen, att livet är underbart när man
absolut inte känner det. Fasaden spricker.
 
Min fasad nådde till en viss punkt, när det inte gick längre.
Lösningen på mitt problem blev en paus, att stänga in sig,
sluta umgås och vila. Det är i stort sett det enda jag har gjort
denna sommar, vilat, men samtidigt känner jag mig inte utvilad.
2 månader ledigt, men jag känner mig inte utvilad. Dock är jag
på bättringsvägen. Kände det senast idag, men jag är rädd för
att börja skolan igen. Jävligt rädd.
 
"Sluta stressa" säger många människor, absolut man mår
inte bra av stress. Men nu när jag har tänkt efter så har jag
stressat hela mitt liv, hela mitt liv. Därför valde jag att inte
planera in något denna sommar, ingenting alls. Ta dagen
som den kommer. Men det har funnits en gnutta stress med
ändå. Mitt mål nu är att verkligen ta en dag i taget, och att
samtidigt som min hjärna går in i pluggmode inte glömma
bort att ha kul! Gå ut! Göra annat som inte är relaterat till skolan.
Detta måste jag verkligen lära mig.
 
Det är en bit kvar för att kunna säga att jag mår bra, men det
kommer en dag, det vet jag. Det läskiga var att när jag åkte in
till Akuten i augusti fanns det en dödsångest inblandad,
eftersom jag inte riktigt visste var det var för fel så gick tankarna
om allt möjligt, även sjukdomar som man kan dö av. Det var
jobbigt att inte se en fortsatt framtid, men idag gör jag det. Jag
ser att livet kommer att bli bättre, bara jag drar ned mitt tempo,
men jag lovar er, det är svårt efter att alltid ha levt med stress.
 
- - -
 
Och nu till det mest fantastiska som har hänt i mitt liv. Jag har
träffat mannen i mitt liv. Det känns på ett sätt läskigt att säga så,
men min magkänsla talar till mig. Jag har aldrig tidigare varit så
säker som nu, att det ska vara vi. Det tog inte många dagar innan
vi blev ett par, och det är väldigt ovanligt för att vara mig. Det är
mycket annat som jag har gjort med denna man, som jag absolut
inte brukar göra.
 
Han låter mig verkligen få leva ut, visa min kärlek till honom, ta bilder
på honom. Han vill göra saker med mig, vi knäppar oss tillsammans,
har våra instagram-stunder, ser på varandra. Tillsammans är vi ett team.
Han får mig att skratta, på riktigt. Det gör mig lycklig.
 
Jag trodde aldrig att jag skulle finna en sådan person, där allt bara
stämmer, jag trodde verkligen inte det! Det kändes som att alla
andra hittade sin rätta partner, sin själsfrände men inte jag. Allt var
bara krångel. I maj när allt var som värst med skolan, gav jag upp
hoppet helt om att någonsin finna en man som skulle förstå och
tycka om mig. Så jag la ned allt, och ett litet tag efter det dök han upp!
Klick-klick.  
 
Vi har inte haft den lättaste starten i vårt förhållande, men känslorna
är så starka vilket gör att vi fortsätter kämpa, tillsammans. Och min
största önskan är att vi fortsätter med det, för jag vill inte förlora honom.
Han är viktig för mig.
 
Och just i skrivande stund sitter jag och räknar ned timmar till att
han kommer hem, men det är först imorgon. Då har vi varit utan
varandra i fem dagar, och det är väldigt länge när man är förälskad.
Den här mannen har allt som jag vill ha hos en man. Det är som om
livet har plockat ihop det bästa, och givit mig det i en man. Thihi. <3
 
- - -
 
Naturen har varit en stor del av min sommar, en plats att kunna
fylla på min energi, en plats där jag bara kunnat vara. Tack moder jord.
 
#Ilovenature 
 
 
     

När karriären tar över.

Jag brukar beskriva mig själv som en karriärsinriktad bohem
vilket är en salig blandning. Folk har förutfattade meningar 
om att jag är en hippie. Jag älskar den bohemiska sidan
men det är min privata sida. När jag arbetar är jag otroligt
fokuserad och målinriktad på att göra det bästa resultatet
ifrån mig. Jag gör alltid mitt bästa och därför kan det ta tid.
 
Jag skriver om mina texter ett flertal gånger innan jag tycker
att meningsuppbyggnaden är bra. Jag älskar text, jag älskar
att skriva men det går inte snabbt. Detta medför att tiden
rinner iväg och jag vet att jag måste lägga mycket tid på mina
texter, jag kan inte bara "skriva ihop något". Jag fungerar inte så.
Tiden är min svaghet, texten är min styrka.
 
Just nu är jag slut, helt jävla slut. Jag har tappat motivation till
att skriva texter och det ska skrivas texter hela jävla tiden. Jag
orkar inte mer. Jag sitter just nu med en text som jag har kämpat
med i två dagar och som inte ger sig. Om ett dygn ska den in och
här sitter jag med ett nedstängt dokument. Jag orkar inte.
 
- - -
 
Det senaste halvåret har varit helt jävla underbart med alla uppdrag
och rekommendationer som jag fått. En fot in i en värld, som för mig
har varit en drömvärld sedan jag var ett litet barn. Underbart! Men det
finns en baksida på myntet också. Det har varit så otroligt mycket jobb
så jag har inte under den senast tiden, månaden, månaderna, hunnit
träffa mina vänner, dra iväg på spontana äventyr, gått ut och druckit
den där ölen utan att känna en stress. Hela tiden är det något som ska
göras, hela tiden. Jag längtar så otroligt mycket till sommaren, MEN
först ska jag jobba en månad, haha. Det ska bli roligt och jag hoppas
att det blir annorlunda när det är det enda jag behöver fokusera på
under en månads tid. Det enda! Förutom mina egna kreativa projekt.
 
Jag har velat gå till gymmet i ett halvår. Det var för ett halvår sedan
det började. Jag har inte hunnit. Jag har suttit med den här jävla
datorn i mitt knä och skrivit, fixat, skrivit eller sökt efter inspiration.
På måndag tänkte jag börja träna igen. Får se hur länge det håller i
sig innan den sista kursen äter upp mig också.
 
Och samtidigt under detta underbara men jobbiga halvår, har mina
inre känslor blivit helt fucked up. Jag har tappat kontrollen och undrar
när det ska kännas bra igen. När jag ska sluta tänka på människor som
har slutat bry sig. Jag tror inte jag har haft tid att reda ut det där och
därför fortsätter frågorna att flyga genom mitt huvud. Jag har inte orkat
ringa för jag har inte tid och bryta ihop.
 
Ja, summan av kardemumman.
 
Jag saknar mina vänner, och det känns som om jag har tappat kontakten
med hälften. Jag saknar att vara i Stockholm att umgås men jag åker
endast dit några timmar vid varje besök. Jag vill strosa runt i solen, utan
att veta vart jag ska gå, äta en glass på kajen eller sitta i parken med en öl.
Jag vill ha sommar. Jag vill ha ledighet. Jag vill ha.. kontroll på läget.
Men just nu har min karriär tagit över mig.
 
(Samtidigt är jag otroligt tacksam och glad över allt som har hänt,
en dag ska jag berätta om vilka upplevelser jag har varit med om.) Godnatt.
 

Andas in, andas ut.

Ibland vill jag bara andas ut
och berätta för någon över allt som försiggår i mitt liv,
alla tankar som finns i mitt huvud, alla relationer.
Verkligen prata ut och få råd över hur verkligheten ska tacklas.
 
Just nu känner jag ett stort behov av en PAUS.
 
Det är lite för mycket som snurrar just nu,
och jag är rädd för att ytterligare råka ut för en ***.
Om det nu var det som hände. En riktigt obehaglig känsla.  
 
Men istället, söker jag vidare.
Det är nya saker på gång hela tiden, det är nya människor som dyker in i mitt liv,
vilket i sig är helt underbart. Jag älskar när det händer saker, verkligen.
Men alla bollar i luften kanske ramlar till marken snart.
Det har alltid varit såhär, oavsett tid i livet, det är alltid i full gång.
Jag skulle vilja åka på spa, typ i flera dagar. Jag skulle vilja åka på semester,
gärna så länge som möjligt. Jag skulle bara vilja vara, sluta stressa.
Även om jag inte känner av en stress på utsidan, finns det en inre stress som
hela tiden finns där. Bakom min hud.
Och som gör att jag hela tiden glömmer bort att andas ut.
 
Om du upplever något liknande,
kan jag verkligen rekommendera planering- och prioriteringslistor,
det hjälper mig otroligt mycket iallafall.
Att få bocka av med en penna på ett papper är som en belöning.  

Bli kär och betala skatt!

Jag minns mycket väl det första mötet med det nya livet.
En sporthall, i en liten stad, vid namn Eskilstuna.
Kommunsnubben babblade om att han hoppades att
vi skulle bli kära i Eskilstuna så vi kunde stanna kvar och
betala skatt till honom. Det var ett ganska roligt skämt,
dock var det mindre kul när man hörde det andra gången i år.
 
Hela publiken skrattade och jag minns exakt vad jag tänkte.
"Det kommer inte hända mig".
Och efter några veckor eller månader i den nya staden insåg jag
att det verkligen inte skulle hända mig.
Alla killar i den här staden är för svensson, och för små.
Det finns inga män som kommer att förstå mig eller
som jag överhuvudtaget kommer tycka är attraktiva.
Förståelse, intelligens och en stil som attraherar. Nej det finns ingen här.
 
Sen gick det ett år. 3 augusti 2013.
Det var en händelserik dag.
Jag hade precis flyttat till min nya lägenhet, jag och min vän
gick på en gratis kabaré, gick hem och åt tacos och drack,
drog ut i den härliga sommarnatten för att se Petter på scen,
drog sedan på en tråkig efterfest i ett stort cirkustält men
vi stannade där tills de stängde. Sedan skulle vi vidare men
allt i den här staden stänger samtidigt men en annan vän
var på ett hemligt efterfestställe. Vi gick dit, men vakten sa
att det var stängt så då började vi gå in mot staden.
Sedan ringde samma vän och fråga vart vi var och sa att
vi skulle komma dit, hon fick gå ut och röka så vi kunde komma in.
 
Och vilket ställe! Jag hade aldrig sett det förut men det var verkligen
en inredning i min smak. Utomhus möter inomhus.
Vi drack vin. Jag började prata med en man vilket medförde att jag
pratade med djn och sen en musikvideovän till mannen.
Haha, jag sökte jobb mitt i natten med ett vinglas i handen.
Men iallafall. Mannen som jag pratat med först var nice.
 
Det var verkligen mitt ord. Han var nice.
Vi bytte Facebook och resten är en bok.
 
Han är nice. Han förstår mig. Han bryr sig. Han är snäll.
Och jag känner att jag kan lita på honom.
 
Han är fin i mina ögon helt enkelt.
 
Men det är inte alltid en saga är stabil,
men hur kommer denna sluta?
Jag vet det inte. Han vet det inte. Ingen vet.
 
Så frågan är väl, kommer det bli så som kommunsnubben babblade om,
kommer det hända mig trots allt? Kanske inte att jag stannar i staden
och betalar skatt, men kommer jag bli kär i den här staden?
 
Det senaste året, eller egentligen i hela mitt liv,
har jag förstått att livet är fullt med överraskningar.
Jag kan inte räkna ut allt som kommer att hända,
även om det är en av mina egenskaper, enligt mitt trofasta horoskop.
 
Ibland trollar livet med mig och ger mig de bästa överraskningarna!
Så fortsätt skratta, för du vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.
 

Att tillhöra en subkultur.

Subkultur eller alternativ livsstil, en grupp som har en avvikande kulturell yttring, skild från de kulturella normer och värderingar som råder i det omkringliggande samhället.
 
Ibland hittar jag nya ord som kan hjälpa mig att förklara.
Ge det en chans att försöka få andra att förstå.
Förstå det liv som är fullt med händelser och människor,
på en annan nivå än det som ni ser i samhället varje dag.
 
För väldigt många år sedan hamnade jag på en fest ute
i en mörk skog, tillsammans med min dåvarande pojkvän.
Min syster hade bjudit med mig på fest, jag var bara 15år.
Det tog två år innan jag började skapa min egna vänskapskrets,
men då som singel och nybliven neonfluffare. Sedan dess
har det blivit min värld. Eller en del av min värld. Jag har
lärt känna många människor och idag när jag går på fest är
det fullt med vänner där. Jag älskar det livet. Att känna
mycket människor. Därför fortsätter jag att hitta nya vänner.
Det finns så många underbara själar. Likasinnande.
 
Samtidigt som jag har alla mina vänner inom kretsen, vill jag
med all min kärlek säga att jag känner många underbara
människor utanför också. Jag är tacksam över alla fina vänner,
oavsett kultur, som finns runtomkring mig idag. <3
 
Ibland behöver jag det mentala utbyte som jag får ifrån kulturen,
därav blir det en hel del resor till Stockholm trots att jag flyttade
därifrån med en anledning; att komma bort därifrån. Men samtidigt
har det senaste året gett mig nya kontakter som gett mig positiv
energi. Flytten har dessutom skapat distans.
 
I alla fall är det event väldigt ofta och vissa fester kan jag bara
inte missa. Så jag får väl se hur bra det kommer att gå och spara
pengar det kommande året, genom att åka mindre till Stockholm.
 
Krogen kan vara kul, ibland. Men det är inte där jag hör hemma.
Jag behöver ha roligt. Jag behöver få komma ut på någon konstig plats,
njuta till musiken, höra hur basen ekar i hela skogen och bara dansa.
Umgås och skratta tillsammans med alla knasiga tomtar.
Det är en viktig del av mitt liv.
 
Och träffar jag någon som det blir något djupare med, måste den
personen förstå min värld, för det går inte att förklara den fullt ut.
Är man inte medveten är det svårt att göra en medveten, om man
inte själv går in med inställningen och nyfikenheten att vilja veta
vad det är för värld. En värld där kärlek, musik och dans sammanfogas.
 

Frihetens fjäder.

 
Behövde varva ner efter en varm dag med många flyttlådor.
Jag är påväg.. igen. Det är bara några få dagar kvar i denna
älskade lägenhet med vackra bruna väggar som känns som
en del av mig. Av den person jag är.
 
Jag ligger i soffan och lyssnar på denna afrikanska chillout
och kommer verkligen i stämning. Framför mig har jag samlat
ihop flera drömfångare som skapar ett nytt vackert mönster,
vilket får mig och tänka på alla fjädrar.. och mitt stjärntecken.
 
Tidigare idag läste jag min bok om mitt stjärntecken vattuman
och det har alltid intresserat mig, även om jag inte har gått in
djupt på det. Idag läste jag hela boken och i början av boken
stod det "Ju mer vi vet om oss själva, desto lättare är det att möta
kärlek från vår omvärld." Ju mer tid som går utav mitt liv, så ser
jag fler och fler tecken på hur allt hör samman. Varför jag dras till
vissa saker, vad de får för betydelse för mig och hur jag kan gå
vidare med mitt liv. Jag börjar på något sätt känna mig hel som person
och det är en underbar känsla av självsäkerhet. Jag börjar lära
känna mig själv, i alla situationer, och självklart har alla sina goda
och mindre goda sidor. Och man kan inte älska alla i sin omvärld.
 
Vattumannen är en individualist som går sin egen väg, vet vad hon
vill och vågar stå för den hon är. Hon behöver också sin frihet, som
är hennes ständiga följeslagare. En symbol för frihet är alla fjädrar
som finns i mitt liv, de är lätta, kan sväva iväg och har en gång i tiden
suttit på ett par vingar som har kunnat segla runt i vinden. Ta dagen
som den kommer och inte riktigt ha någon destination med sitt flygande.
 
Flyga har så länge jag kan minnas varit min högsta dröm, att bara hoppa
ut i luften och ge sig iväg. Det är nog därför att äga en bil är så viktigt
för mig, att få känna den frihetskänslan som en bil faktiskt ger mig. Tills
de har uppfunnit mänskliga vingar. Jag hoppas att jag blir en fågel i mitt
nästa liv, om jag inte redan har varit det innan jag blev människa.
 
Fjädrarna sitter på de vackra drömfångarna i mitt liv, vilket i sin tur
symboliserar att följa sitt hjärta och sina drömmar. Fånga sina drömmar
och uppleva de. Att inte fastna som en ekorre i ett hjul, utan faktiskt se
livet för vad det är. Man vet aldrig hur länge man kommer få vara kvar
som människa på denna jord. Livet är till för att levas och trivs man inte,
får man ta ansvar och förändra det som ger en negativ energi. Ibland är
det långa vägar att gå.. men när väl ljuset visar sig förstår man varför
man gjorde som man gjorde. Man känner lycka och kärlek till livet.
 
Jag är som tidigare skrivet påväg.. igen. Det är dags att lämna denna
lägenhet trots att jag älskar den. Men det är något som gör att jag inte
trivs i denna och samtidigt känns denna lägenhet som ett avslutat
kapitel i mitt liv. Nu väntar det nya, vilket känns i hela mig.
 
Att ta en sommar, vilket är min absoluta favoritårstid, helt ledig har
varit mitt bästa val detta år. Att få känna denna frihet gör mig lycklig.
Jag har träffat så många fina människor denna sommar vilket ger mig
mycket energi. Och jag har en hel månad kvar av min ledighet.  
 
En annan del av vattumannens egenskaper är att hon skapar en mur
omkring sig och låter gärna inte många komma innanför den. Hon
tycker inte om att blotta sig, vilket gör att jag möjligtvis ångrar mig över
detta inlägg. Men inspirationen kom och jag behöver få skriva av mig.
Att leka med ord, har alltid varit en del av min passion i livet. God läsning.
 
 
 

I'm like a bird.

I'm like a bird. I'll only fly away.
I don't know where my soul is.
I don't know where my home is.
 
 
 
Var det rätt val och flyga iväg?
Det är min dagliga kvälls-fråga. 
 
Söker fortfarande efter lugn i själen. 

Lördagen.

Oh.. Lördagen var en helt fantastisk dag! 
 
 
Bästa dagen på länge.. och kopplade bort allt som hade med skolan att göra.
En hel dag med bara free mind ^_^
 
Vaknade vid sju, full av energi, och började dagen med att snacka med
min kära Emelie som jag inte har pratat med på några månader.
Åh saknar henne.. och förhoppningsvis kommer vi ses inom en snar framtid.
Sen hoppade jag in i duschen och skulle iväg och köpa mina ägg, men kände
att jag ville äta frukost tillsammans med Caisa, så drog hem till henne och hade 
frukostdejt. Nice!! Sen drog vi iväg till loppisen och fyndade :) 
 
  
 
Sen hem en sväng, innan vi gick ner på stan och mötte upp hennes vän Amanda :) 
Drack några öl kl 14 på en lördag och solen sken utanför fönstret, det kändes
nästan som att sitta på en uteservering.. :) 
 
 
Efter det gick vi och fikade på ett av mina favoritcafér här i Eskilstuna. :) 
Och sen blev det hemgång, för att fixa lite i lyan. Men det fick bli uppskjutet till 
söndagen istället och hade en sjukt nice chillkväll istället. Energin började gå ur
och söndagen började närma sig. 

Goodmorning sunshine.

Oh! En helt ledig lördag och solen skiner. 
Är hemma i etuna för en gångsskull på helgen. 
 
Älskar att vakna tidigt och varje dag är min klocka
ställd på 07:10. Älskar att vara vaken på nätterna också
men har försökt få tillbaka vanan att gå upp tidigt på 
morgonen istället. Dagarna blir länge när man kliver
upp vid denna tid. 
 
Ska snart kliva upp och duscha, iväg till ica och köpa
ägg och om någon timme åka iväg till en grym secondhand
som finns här i stan. Har bara vart där en gång men 
det fanns mycket bra och var grymma priser! :D 
Och sen blir det mest chill den här dagen, städa lyan,
kanske fixa lite tradera och skicka iväg några mail. 
 
Wiiie ~ Detta kommer bli en nice chill dag!!! ¤
 

Comeback.

Heeeeej! 
 
Jag har precis läst igenom halva min blogg och 
kände en stor lust att börja blogga igen. Motivationen
kom tillbaka från ingenstans. Det var länge sedan
jag publicerade ett inlägg och jag tror att februari 2o13
är den enda månad som jag inte lyckats få iväg ett
enda inlägg. Det kommer bli ändring på det nu. :) 
 
Vart är jag i livet? 
 
Jag har snart gått ett år på högskolan och det känns
helt sjukt. Snart är det sommarlov och snart måste
jag börja planera sommaren. Det kommer bli nice! 
 
 
Solen är på väg, våren är på väg och snart är sommaren här!!!

Plugghäst vs Arbetsnarkoman

Livet som en plugghäst vs Livet som en arbetsnarkoman.
 
Det har nu gått ett halvår sedan jag sa hejdå till mitt långa heltidsarbetsliv. Det var dags att prova något nytt, att lära sig nya grejer och utvecklas. Jag skulle ta mig in i pluggvärlden, som är en helt ny plats för mig. Orden högskola och universitet låter i mina öron, som platser som inte passar mig. Men sedan hittade jag mitt program och kände en otrolig glädje. Ett program med alla de ämnen jag ville läsa, i ett och samma. Den dagen jag fick beskedet att jag kom in, grät jag av glädje och rädsla. Detta var starten på något nytt, ett nytt kapitel i mitt liv.
 
En dröm om att bo en i en liten stad, någongång i mitt liv, kom i uppfyllelse. En dröm som jag trodde jag hade lagt på hyllan, men det hade jag tydligen inte. Efter beskedet gick det snabbt, en månad senare var jag på plats i den nya staden, i den nya lägenheten, med de nya människorna och på den nya skolan. Platsen jag kommer befinna mig på de kommande åren. Alla omkring mig sa att det skulle bli mycket plugg och mycket böcker, och jag är inte ett stort fan av böcker. Jag tycker om att leva, göra, utforska för att lära mig saker. Min livsinställning handlar om att allting löser sig, så jag var inte så oroad över detta, även om jag visste att det skulle komma att ske många förändringar i mitt sätt att leva.  
 
Nu med facit i hand, kunde jag aldrig föreställa mig över hur det faktiskt är. Det är helt sjukt, hur mycket man har att göra hela tiden. Och ibland undrar jag varför högskolan/universitet fungerar på detta sätt? Stressa ihjäl studenterna till max, låta de inte har något liv, för det är en belastning för samhället att plugga. Det tycker väl ändå de blåa smurfarna. Man pluggar för att kunna arbeta, för att kunna försörja näringslivet. Döh.
 
Nu efter ett halvår så ser jag för- och nackdelar med att vara plugghäst eller arbetsnarkoman.
 
Att arbeta är utvecklande, om man inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Man får ofta gratisutbildningar, vilket är bra erfarenheter. Jag trivdes väldigt bra på mitt jobb, därav blev ett år till sex år. Jag fick jobba med det jag ville, även om det inte blev enbart det. Jag tjänade pengar och hade en stabil trygghet. Pengar är trevligt, man kan uppfylla sina drömmar med det. Jag reste, jag reste jävligt mycket. Jag älskar att resa och detta är något som krossar mitt hjärta i dagsläget. Efter att man har jobbat sin arbetsdag, kan man gå hem och lämna jobbet för dagen, vilket jag lärde mig speciellt de senaste åren. Men.. jobbar man 8h/dag blir man trött, och en trött tjej är ingen rolig tjej. Jag hoppas på kortare arbetsdagar helt enkelt, eller ett mer flexibelt arbete som inte är så inramat "8 timmar = heltid!". Jag kände att jag behövde göra någonting nytt, att hoppa ur ekorrhjulet ett tag.. även om jag är inne i det igen, fast på ett helt annat sätt.
 
Att plugga är lärande, men ibland är det svårt och förstå vad man faktiskt lär sig. Jag undrar hur mycket det är man kan ta in i sin hjärna egentligen. Jag ser pluggandet som en frihet, en frihet för mig som människa, dock som en fattig människa. Även om jag alltid har sjukt mycket att göra och tiden knappt räcker till. Jag bestämmer över min tid, vilket är guld värt och det som är mest chockerande med att plugga, är att man knappt vet vad det är för dag. I arbetslivet är det ganska inramat och man vet exakt när det är fredag och helg, men i plugglivet är alla dagar likadana. Man får hänga med sina vänner varje dag, vilket är otroligt roligt. Visst, man väljer inte sin klass, men man väljer sina vänner. Jag har hamnat i en otroligt bra klass med många fina människor i, vilket gör hela studietiden väldigt lyckad. Vi är av många olika personligheter, men det finns en fin sammanhållning och vänskap i klassen. Det har blivit många långa nätter. Det gäller att man planerar sin tid, så att man verkligen får en paus från pluggandet också. Dock går den lediga tiden blixtsnabbt, vilket är den tråkiga delen. Att läsa böcker har blivit vardagsmat och idag förundras jag över mig själv, hur snabbt jag lärt mig läsa. Det gäller att ta del av de väsentliga delarna av all litteratur. Det som kan ge mig något.
 
Man får inte glömma bort att ställa sig frågan - Varför gör jag det här?
 
Jag tycker det är kul att plugga, även om det är riktigt kämpigt vissa dagar. Och just nu vill jag inte sätta min fot i arbetslivet igen, på ett bra tag. Men samhället är uppbyggt på pengar, ptja. Jag ser verkligen framemot att få ta vara på mina kunskaper från studietiden, ute i det verkliga livet om några år. Att få jobba med det, som har legat som en dröm hos mig så länge jag kan minnas. Just nu lever jag i en dröm, som ska uppfylla min andra dröm. Och jag ska lyckas!
 
O du, fånga dina drömmar och upplev de ~ Vi lever bara en gång, tänk på det.
 
 

Svart.

Mörker. Jävla mörker. 
Är det du som spökar inom mig? 
 
Senaste tiden har påverkat mig negativt. Mig och mina inre tankar. 
Kritiserar mig själv och allt jag väljer att göra. 
 
Livet omkring känns konstigt. 
 
Jag vill bara få tillbaka den där känslan... igen. 
Den känslan som får mig att leva i energiflödet. 
 
Nu känns mest allt tungt. 
 
Tankar skapas och jag undrar om det är sanningen. 
Jag vet inte vad som är vad just nu..
 

Citat.

[...] ...stod jag bakom honom, kliade honom på ryggen, han blundade och samtidigt så såg jag stearinljuset som stod framför honom. Den synen, som jag verkligen försökte fotografera in i mitt minne, var en av de vackraste stunderna i mitt liv. Jag vet inte vad som hände, men jag kände mig lycklig och glad över att få stå där. [...]
 
- Yen.
 

Måndag.

Idag har det varit en mindre bra dag.
Första delen av dagen var fin, men sen påminde klockan mig om att tiden faktiskt går.
Klockan är min fiende. Jag vill stanna tiden ibland. 
Why, why can’t this moment last forevermore?

Idag har jag nog känt mig ensam. Jävligt ensam. 
Det är som om gårddagen aldrig funnits. 
 
Inte ens musiken har fått upp mitt humör idag. 
Vissa dagar är down... och idag är en sådan dag. 

I'm alive.

Life goes on.. och tiden flyger fort förbi.. 
 
Jag kommer att fortsätta blogga på denna blogg.. 
men har valt att öppna en till.. då denna blogg är en offentlig blogg.. 
Och det stoppar ibland mina fingrar från att skriva.. 
 
Det är dags och börja inse sanningen.. att börja ta tag i de bitar, 
som jag tryckt in längst in i min kropp.. En dag kommer de bubbla upp igen.
 
Jag måste vara förberedd. 
 
~
 
Annars mår jag fint.. livet spelar sin musik för mig.. och jag ler.. ^_^

Om

Min profilbild

Yen

RSS 2.0