G'Natt.

Första dagen försökte jag förtränga det, dagen efter
så frågade Polisen mig om jag ville prata med någon.
Jag svarade: -Nej, jag klarar mig.
Jag gjorde det säkert då, men i dagsläget fylls jag med
rädsla, ångest och panik.

De senaste dagarna har jag börjat analysera mitt beetende.
Jag försöker se förklaringar till varför jag gör vissa val och får vissa tankar.
Det dyker upp en del svar, men min stora fråga är vad jag ska göra
med all den fakta jag faktiskt får tag i. Hur går jag vidare till nästa level?
Det är nog det, jag behöver hjälp med.

Övrigt, idag blev det sen bio med M. "Män som hatar kvinnor"
Riktigt bra film! Det känns som om den filmen hade allt..


:'(

Attack, efter attack... efter attack.
Hur ska man lära sig att klara av dessa attacker som sköljer över en som en stor våg?
Det finns ingen kontroll längre, jag drunknar snart. Vatten har alltid vart min svaghet
och nu sköljer känslorna över mig, så att det gör så ont så att jag skulle vilja plocka
ur mitt hjärta ur bröstkorgen och bara lägga mig ner och dö. En längtan av att smärtan
tar slut någon gång, för jag kan inte hantera detta själv. Jag ser ingen utväg.

Allt som har hänt mig under mitt liv, dyker upp i olika händelser. Saker jag tyckte var
grymt jobbiga när jag var liten finns precis framför mig igen. Allt känns jobbigt, så jävla jobbigt.

Tårar av panik.

Evanescence - My Immortal.mp3

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears

And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

Panikångest.
Jag blir så arg att jag fortfarande påverkas av det som hände mig för 7 år sen, att det fortfarande sitter i mitt huvud, mitt hjärta och hela min kropp. När ska jag våga släppa den starka känslan som tar över mig så fort mörkret faller. Jag lider på grund av en annan människa, som förstörde allt jag hade byggt upp inom mig. En händelse för flera år sen, som får mig att vara så rädd, så rädd så att jag börjar panikgråta.

Det är blandat med massa andra jobbiga känslor, som jag inte verkar bli kvitt. Jag blir äldre för varje dag och det känns bara jobbigare o jobbigare, vet inte hur jag ska komma ifrån detta. Eller när allt inom mig ska vända på riktigt. När jag ska få upp mitt förtroende för mig själv och andra igen. Det känns som om jag vill vara mer och mer för mig själv, stänga in mig och inte träffa nya människor. Värre för var dag som går nu, trots att solen försöker skina för mig på himlen. När kommer den riktiga vändning? Det är så otroligt svårt och förklara detta för någon annan, speciellt personen som lever mig närmast. Vi har hamnat i två helt olika stadier i våra liv och det märks. Jag är vilsen som fan, trots att jag har min trygghet med bostad, jobb och bil. Festa har jag gjort så länge jag kan minnas och känner inte samma dragningskraft av detta längre. Däremot längtar jag otroligt mycket till freedomfestival i sommar, känns underbart och få komma bort från den stela verkligheten till ett fint landskap med massa hippies och underbar musik.

Jag skulle vilja bli av med allt som trycker mig i bröstkorgen.
Men jag vet inte hur... ta hjälp av någon professionell som kan hjälpa mig o leda mina tankar.
Och få bort min aggression. Är det såhär det känns och vara vuxen?

Feeestligheter.

Evanescence för att komma i min egna stämning. Musiken som fått mig att gråta så extremt mycket, får mig att hamna där jag vill, när jag ska skriva. Tiden flyger iväg, det var ett tag sen jag satte mig ner och skrev några ord. Den senaste tiden har vart ganska rolig med olika festligheter. :]

Tack alla underbara vänner för inflyttnings- födelsedags-festen. :D Jag hade så grymt kul, vilket jag tror att alla som var här också hade. Alkoholen tog sin plats, så var nog bra att jag fotade så mycket som jag gjorde.






Och helgen efter...

                             Blev det skogsfest.
Drog jag och angelica till K2.                                                    "Läs mellan raderna" HAHAHAHAHA.


Jag har fått vända på kronor för att klara denna månad och på måndag är det äntligen dags! Det är lööööööön och det kommer bli en fin lönespec denna månad. Jag har jobbat tre helger plus löneförhöjning plus bättre prestationslön! Fan vad jag längtar :D Den 5 juni flyger jag till Amsterdam och det ska bli så kul att få resa iväg lite igen. Sist jag var utomlands var i november (amsterdam) och det känns så långt bort. Jag älskar och resa!!! I augusti blir det portugal och kanske ungern, fan vad jag längtar! Festivaaaal... :) I höst hoppas jag att jag kommer iväg till london en sväng också.

Natten är full av tankar.

För mycket som snurrar i huvudet, för att kunna skriva ned det.
Eller försöka sova.
Dock vore det bra, om man ska orka med lördagen. Fullt upp!
Kommer bli en stressig dag, men förhoppningsvis grymt kul på kvällen sen iaf.
Men tankarna är i fullgång, gamla saker dyker upp och framtiden bubblar över.
Jag har en dröm. Jag har ett hjärta.

Jag längtar tills jag har lite mer pengar, så jag kan vara den spontana yen
som jag faktiskt är. Träffa vänner, dricka öl, parka, dra på äventyr etc etc.
Jag saknar det.


Sjukvården suger pengar.

Hata hata sjukvården!!!!! Jag vill inte gå dit överhuvudtaget, men man måste väl för att på något sätt kunna bli frisk. Men jag skulle uppskatta att om jag betalade 140kr efter att ha beskrivit mitt problem inte få en sk läkare som inte vet ett jävla skit. Jag har inte några bra erfarenheter av sjukvården och har väldigt svårt för att få förtroende för läkare, då jag ofta känner att jag vet mer än vad läkaren vet. Jag gick en timme tidigare från jobbet idag, för att jag skulle till vårdcentralen. Betalade 140kr i receptionen och kom in till en läkare som inte visste någonting. Han gav mig en remiss och bad mig att gå upp till öron/näs/hals-avdelningen och visste inte ens vilken våning det var. Jag frågade om jag skulle få en tid på en gång, men det skulle jag höra med de däruppe. Sen frågade jag om jag måste betala 140kr till och han svarade ja. Jag som alltid brukar tacka läkarare innan jag går, sket totalt i det den här gången och smällde igen dörren och var förjävligt förbannad. Ska jag för det första missa pengar genom att gå tidigare från jobbet, betala 140kr för att gå till någon idiot som ger mig en remiss och sen betala 140kr för att få prata med en annan läkare, när jag från första början förklarade mitt problem för telefontanten när jag ringde imorse??? Jag gick upp till den önh-avdelningen och hon i receptionen där sa att de skickar en kallelse. Från att ha vart en litet akut problem, så ska jag vänta på en jävla kallelse? Som dessutom säkert kommer ligga på jobbtid, men jag tänker fan inte förlora mer pengar för att betala ännu mer pengar till den jävla sjukvården.

Jävla skit säger jag bara.

Imorgon tänker jag fan ringa o klaga och dessutom avboka ett annat läkarbesök hos min sk husläkare. Jag tänker fan aldrig gå tillbaka till han. Vart finns de kompitenta och trevliga läkarna? Så jävla trött på läkare!!!

RSS 2.0