Pussel.

Mycket jobb nu, mycket utveckling men bakom min spegel står jag mest still eller tar nästan ett steg tillbaka. Längre bort från spegeln, längre bort från verkligheten. Orden ekar i mitt huvud och jag försöker inte störas för mycket av de, men det är inte lätt att simma emot strömmen i den kraftfulla bäcken. Det är jag mot jag. Jag har alltid sett mitt andra jag som en fiende och inte som en vän. Det är mitt första mål nu, att försöka bli vän med varandra. Tack för rådet.

Om två veckor är det dags för semester, men när jag tänker på det känner jag mest ångest över ett stort beslut som jag måste fatta. Allt som var planerat, känns som bortblåst. Även om resan är kvar. Det kommer säkert bli grymt, men då måste jag ha den inställningen också och i dagsläget finns den inte. Ingenting av mina drömmar finns i dagsläget. Det är som om någon tryckte på OFF och stängde av mig. Glädjeartiklarna är slut. Återkom vid nästa leverans.

Det är som ett stort pussel, med bitar från barndomen och tonårsliv och nutid som har flätat sig samman och skapat något sorts mönster för mig. Försöker pussla ihop bitarna med varandra, för att försöka se ett svar på varför jag reagerar som jag gör. Det är mycket som har dykt upp från förr och det är läskigt över hur mycket man har lyckats förtränga i sitt liv.

Ett solsken; till helgen blir det dagsfest.


Kommentarer
Postat av: Radde

Åååh, fin symbolisk bild, önskar jag kunde clona mig själv och vara där med. Men jag ska till årjäng och festa. :P

2009-07-16 @ 13:52:30
URL: http://www.randler.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0