En dag.

En dag då tiden bara står still.
En dag då ingen annan lever.
En dag då jag tänker på livet, eller inte tänker alls.
Utan bara är.
Släpper på spärren som hindrar mig från mycket.
En dag att längta efter,
eller att skapa.

Det jag försöker skapa nu är en känsla av längtan.
Men... det står still.
Jag har nog aldrig tidigare viljat bromsa tiden och
inte låta dagarna rinna iväg, för att lyfta och flyga iväg.
Jag vågar inte känna, tänk om jag blir besviken på mig själv.
Hindrar tankarna istället.
Får se hur det känns när jag väl står där.

Det löser sig yen, det har det alltid gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0