Vanilla Yen

Det är nytt år! Det är nya tider.. men det har börjat lite långsamt. Jag är på väg in i en ny fas i mitt liv, det är mycket som är på gång att förändras. Jag behöver förändring för det börjar bli jobbigt att sakeroting står lite för still för stunden. Jag har kommit till såna här stopp tidigare i mitt liv och genom förändringar i det yttre och inre, brukar jag få ett upplyft och känna glädje. Just nu går jag mest och räknar ner dagarna till lönen, jag har aldrig vart så fattig som är jag nu. Förhoppningsvis kommer jag få tillbaka så mycket, av varför jag lever som jag gör just nu. Jag har ju ett mål med pengarna, jag hoppas bara att drömmen kommer utvecklas till min verklighet under kommande år.

Jag har under en period funderat på om jag ska börja i någon sorts terapi, för att kunna få hjälp med mitt åtstrammade huvud och min aggression, som jag känner ligger nära under min yta. Jag vill inte gå runt och vara arg, det tar för mycket energi från mig. Jag har fortfarande två helt olika sidor som bråkar inom mig, vilket är extremt jobbigt när sidorna börjar argumentera emot varandra. Jag blir mer och mer osäker på mig själv för varje tanke som dyker upp. Hur ska jag bli av med detta?  Eller När ska jag bli av med detta? Jag tycker inte om att öppna mig för folk, så jag vet inte alls hur det skulle bli och prata med någon utomstående.

Jag försöker berätta saker om mig själv i denna tid, för en speciell person men det är svårt att visa sina svaga sidor för någon. Jag vill inte visa mig svag, utan den starka person jag blivit genom allt jag gått igenom. Men ska man lära känna mig så finns det mycket under ytan, som jag allt för ofta speglar bort. Vågar jag ta en annan människa så nära inpå mig? Jag försöker lyssna så mycket som möjligt på dina ord till mig, och jag lovar, jag har tagit åt mig av ord du har sagt till mig. Du påverkar mig, även om jag inte visar det. Jag försöker lyssna för att få en objektiv syn.. men vissa dagar är det svårt.

Dagar som denna, en vardag med mörker utanför fönstret.